I ett mycket varmt och engagerande kapitel i Närmare Ljuset berättar Morse om det som tidigare har kallats dödsbäddsvisioner. Det är känt sedan århundraden att människor kan ha syner och visioner dagarna eller timmarna innan de dör. Förr betraktades detta som ett naturligt inslag i döendet. Men i våra dagar med vår okunnighet om det naturliga döendet och vår rädsla för döden har dessa upplevelser betraktats som hallucinationer, och man har energiskt försökt medicinera bort dem - trots att deras innehåll varit mycket positivt för patienterna.
Morse visar att dessa visioner på dödsbädden är ett slags NDE med de vanliga inslagen att se döda anhöriga, komma till en transcendental värld och möta en ljusvarelse. Till skillnad från den vanliga NDE kan de döende vara vid medvetande medan de har sin vision, och de kan ibland samtidigt kommunicera med sina döda anhöriga och sina levande anhöriga, som sitter bredvid sängen.
Dessa upplevelser strax före döden är ljusa och fridfulla och gör ofta att den döende lyser upp av Iycka och fylls av frid. På så sätt blir döden en händelse av stillhet och frid, som kan vara de sörjande till stor hjälp i deras sorgearbete.