And there are among them composers of verses whom they call Bards; these singing to instruments similar to a lyre, applaud some, while they vituperate others.
Barden var traditionshållaren, hela folkets minne och historians bevarare. Även om det för druiderna var första graden i träningen så var barderna högt ansedda.
Den intensiva bard-träningen varade i många år. Skillnader fanns mellan Irland, Skottland och Wales; i Irland är följande kursprogram nedskrivet:
- Första året skulle de lära sig grunderna: grammatik, 20 berättelser och Ogham-alfabetet.
- Under de kommande fyra åren lärde de sig tio berättelser per år, ett hundratal ogham-kombinationer, ett dussin filosofi-lektioner och en ospecifierad mängd dikter. De studerade också diftong-kombinationer, the Law of Privileges och grammatikens användning.
- Under sjätte året: ytterligare 46 dikter och 20 berättelser.
- Under de tre följande åren lärdes vidare 95 historier; studier av glosor, profetisk invokation, poetiska stilar, versmått och platsnamnsberättelser från Irland.
- Tionde året studerades vidare poetisk komposition och dikt-former.
- Elfte året lärdes 100 dikter.
- Slutliga året skulle 120 tal läras in och de fyra poetiska konsterna.
Bard-träningen gav en stabil grund åt de blivande druiderna. De kände väl till sina historier och traditioner och kunde återge dem i en kultur utan TV och bio. Att känna till mytologin i detalj har (i min erfarenhet och enligt t ex Rudolf Steiner) den magiska verkan att man öppnar sig för de upplevelserna som beskrivs. Bara genom att studera t ex Taliesins förvandling till historiens största poet (och magiker) hade barden redan påbörjat sin egen resa.
Studierna leder också till att barden lär sig uttrycka sig på flera sätt; ett uttryck som leder till ett rikare känsloliv och en vidare upplevelsesfär.