Dödskult innebär dyrkan av död släkting eller medlem av stammen eller den sociala organisation som bryter genom släktbanden, som t.ex. ett förbund, en orden eller en stat.
Dödskulten kommer ur tanken att den döde fortsätter att existera efter döden, i graven eller på någon plats där han legat eller bott.
Den döde anses ha förmåga att skada eller hjälpa de efterlevande. Därför måste hans gunst och välvilja vinnas, vilket sker genom offer.
Skräckmomentet är starkt framträdande och därför har även offren i dödskulten en skräckinjagande karaktär, t.ex. offras människor.
Man offrar även annat, som kläder, mat och dryck på gravarna, vilket vanligen sker på dödsdagen.
Då läses även böner över den döde.
I en del samfund och hemliga sällskap har dödskulten en så framskjuten roll att endast vissa personer vid regelbundet åtrekommande fester symboliskt får förkroppsliga den döde, t.ex. genom maskdanser.
Dödskulten är intimt förbunden med herokult - en form av kulturbringare.