Bokrecension
Boken En levande själ är en jag-berättelse, där huvudpersonen är en naken hjärna, flytande i ett akvarium. Hjärnan som heter Ypsilon har en gång tillhört en människa men avlägsnats från sin kropp för att kunna hållas vid liv. Ypsilon visar sig vara en intelligent varelse och börjar användas till diverse naturvetenskapliga undersökningar. I boken får läsaren följa den intelligente Ypsilons liv från den dag då han avlägsnas från kroppen till den dag han avlivas p.g.a. att ha blivit oekonomisk! Hela händelseförloppet berättas av själva huvudpersonen, Ypsilon.
Jersilds budskap i boken är tydligt: han varnar människan för att bli ett försöksdjur för den allt mer cyniska vetenskapen som i sin tur utnyttjas som ett medel för att tjäna pengar åt de stora företagen. Boken är skriven på ett sådant sätt att läsaren lätt kan leva sig in i den. Jersilds budskap når läsaren ännu lättare, då han lyckas väcka dennes medkänsla för en liten försvarslös varelse.
Jersild framstår i sin bok som en mycket trovärdig författare, trots att temat i boken är av det fantastiska slaget. Detta beror bl a på att Jersild är en skicklig miljöskildrare. Han skildrar den yttre miljön ytterst detaljerat och med stor precision. Beskrivningarna av bipersonerna är däremot mindre detaljerade och läsaren får lära känna dem genom att själv dra slutsatser ur Ypsilons berättelser.
Språkmässigt är En levande själ en lättläst bok. Jersild använder sig av ett modernt och vardagligt språk. Han använder dock många tekniska och medicinska termer för att ge sin vetenskapspräglade roman ett ännu mer trovärdigt ansikte.
Boken är en väldigt bra roman. Den är lättläst och underhållande och lämpar sig speciellt bra för ungdomar. En levande själ är dessutom en mycket spännande bok. Jersild lyckas nämligen, tack vare ett retarderad berättarteknik, hålla spänningen uppe genom hela sin roman.