Ett av kreationisternas mest använda argument är att så komplicerade organ som t ex ögat inte kan ha kommit till på det sätt som utvecklingsläran anger. Så här framställs detta argument i boken Ur intet av E H Andrews, som kom ut på svenska år 1983:
Det är uppenbart att en varelse med ögon har fördelar framför en som inte har ögon. Men vilken nytta har ett djur av ett bara delvis utvecklat öga? Om ögats lins hade utvecklats men inte den ljuskänsliga 'näthinnan', skulle varelsen vara precis lika blind som förut. Även om hela ögat hade utvecklats, bit för bit, skulle djuret fortfarande sakna syn, tills synnerven och syncentrum i hjärnan också hade utvecklats. . . Det är uppenbart, att hundratals förändringar måste ha skett, innan ett djur fick någon nytta av ögon, som höll på att utvecklas. Dessa förändringar kunde därför inte styras av naturligt urval.
Det är alldeles riktigt att ett djur knappast skulle ha nytta av en lins om det inte hade näthinna. Däremot kan ett djur ha nytta av en näthinna (dvs av ljuskänsliga celler) även om det inte har någon lins.
Många maskar och andra ryggradslösa djur har enkla ögon som bara kan registrera om det är ljust eller mörkt, och ibland också från vilket håll ljuset kommer. De har alltså näthinna men ingen lins. Redan en mycket primitiv lins, som uppkommit av en slump, förbättrar ett ögas förmåga att registrera ljusets riktning. Genom gradvisa förändringar har ögon med förmåga till enkel avbildning utvecklats. Gradvisa förbättringar har sedan fört fram till de förfinade instrument som människans och många andra arters ögon är. Hela skalan från ljuskänsliga celler till ögon finns företrädd hos djur som lever idag.
Eftersom ögon är mjukdelar är de ofta dåligt bevarade på fossil. Därför ar den utvecklingslinje som har lett fram till människans ögon inte känd i detalj. Den samlade kunskap som utvunnits ur fossilen visar emellertid entydigt att människan och de andra nu levande arterna har utvecklats ur utdöda arter.
Nedan till vänster återges ett fotografi av Charles Darwin, taget år 1869. Mer än hundra år senare fotograferade biologen Michael F l.and av denna bild genom en eldflugas ögon. Som synes är avbildningen inte särskilt exakt. I gengäld har dock eldflugan mycket god synförmåga vid svag belysning.