Idag utvinns stora delar av vår energi av kärnkraftverk. Dessa är det många som ogillar, mestadels för radioaktiv strålning och risken för härdsmälta. I framtiden finns det kanske ett bättre alternativ. Istället för att klyva atomer slår man istället ihop dem.
Fusionskraft är inget nytt fenomen, utan är bra mycket äldre än människan själv. Det är den energi som driver stjärnorna, och alltså även vår egen sol. Fusion kallas det när två lätta atomkärnor slås samman till en tung. Detta frigör mängder av energi. I dagens kärnkraftverk använder man sig av fission, vilket går ut på raka motsatsen, att dela på atomer. Detta framställer också energi, men i mindre skala. Dessutom krävs radioaktivt uran, vilket ställer till stora problem om det inte behandlas rätt.
Fusionskraft är mycket effektivare än dagens kärnkraftverk. 10 gram deuterium och 15 gram tritium räcker för att försörja en medelsvensk med all elektricitet han behöver under sin livstid.
Problem i samband med fusion
För att återskapa solens fusion här på jorden krävs enorma temperaturer. Ca 100 miljoner grader Kelvin (0K = absoluta nollpunkten = -273,15°C), vilket låter som ett barns överdrift, men man har faktiskt lyckats skapa temperaturer på ca 500 miljoner grader Kelvin. Problemet är inte att uppnå temperaturen, utan att det krävs mer energi för att hålla temperaturen uppe än vad man får ut ur fusionsreaktorn, vilket gör det hela onödigt. I en fungerande fusionsreaktor kommer en del av energin som utvinns användas till att bibehålla plasmans temperatur.
Ett annat problem är att man måste förvara den heta plasman inom kraftiga magnetfält. Även detta kräver mycket energi. Man har skapat fusionsreaktorer som en test för framtiden, JET (Joint European Torus) i England, fast den lades ner i december 1999. Nya projekt planeras, men det kommer dröja innan man kan börja använda fusionsreaktorer i praktiken. Förmodligen lär vi inte se någon innan 2050.
Helt fritt från radioaktivitet?
Nej, de första fusionsreaktorerna kommer inte vara helt fria från radioaktivitet, men i framtida reaktorer kan man använda sig av alternativa material och minimera radioaktiviteten. Dagens kärnreaktorer använder sig av uran, och radioaktiviteten finns kvar i över tio tusen år. Man tvingas därför begrava det under berg och dylikt för att undvika kontakt med omvärlden. Radioaktiviteten man talar om i fusionsreaktorer sönderfaller inom ca 100 år. Dessutom skapas alla radioaktiva ämnen i fusionsreaktorn, så man behöver alltså inte transportera uran till reaktorn. Man slipper också risken för härdsmälta. En fusionsreaktor stänger helt enkelt bara av sig själv om någonting går fel.