Fysiognomiken eller fysionomin nämns första gången hos Aristoteles. Ordet kommer ur grek. fysiognomonia och står för karaktärsbedömning med utgångspunkt från anletsdragen, uppsynen och utseendet.
Även Pythagoras, Sokrates och Hippokrates ska ha känt till och använt sig av fysiognomik.
Det ska finnas ett papyrus, som man tror kommer från 1800 f.Kr., där fysiognomiken nämns.
Den var mest populär kring 1500 till 1600-talet e.Kr.