Inom folkläkekonsten - som naturligtvis är den äldsta - överfördes läran om växters läkande förmåga från generation till generation. De äldsta nedtecknade beläggen för människors användande av läkeväxter är från utdöda kulturer vid Persiska viken (6000 år sedan - i kilskrift!).
På en papyrusrulle från Egypten 1550 f.Kr. anges c:a 700 växter med detaljerad beskrivning om användningen. Den örtbok som man tror är den äldsta kommer från Kina och skrevs av en kejsare som också var läkare c:a 3000 f.Kr. Hans namn var Shen Hung och boken innehöll drygt 1000 läkeväxter. Bland dessa valeriana, som ju används än idag.
Ofta var berömda läkare också naturforskare - Hippokrates (460 f.Kr.) grundade den naturvetenskapliga medicinen. Den moderna farmakologins grundare anses vara den grekiske läkaren Galenos (130-201 e.Kr.). Han var livmedikus åt kejsar Marcus Aurelius och införde doseringar av resp. växt.
Från Galenos kommer benämningen Galenika som är medikament med växturspung.
(Jfr. Fytoterapi)