Graal (fornfr. graal m.fl. former, av medeltidslat. grada´lis, kanske ytterst av grek. krat\´r eg. 'blandningskärl'), i Artursagan ett heligt, hemlighetsfullt föremål, enligt somliga framställningar (tidigast hos Robert de Borron, början av 1200-talet) det kärl som Kristus använde vid nattvardens instiftande och vari Josef från Arimataia uppsamlade den korsfäste Frälsarens blod. De kristna, mystiska inslagen i Graallegenden till trots är G. dock troligen från början ett motiv som hämtats ur profan, keltisk britannisk folkdikt, närmast en sorts ymnighetshorn eller magisk bägare. Legenden utnyttjades först av Chrétien de Troyes på 1100-talet och senare av bl.a. Wolfram von Eschenbach, vars i flera avseenden avvikande version låg till grund för Richard Wagner när denne ytterligare omtolkade den för sina operor Lohengrin och Parsifal. I Sverige har bl.a. Fröding inspirerats av Graallegenden; för honom blir Gral en symbol för tingens och tillvarons enhet.
Fråga Är den heliga Graal ett vedertaget begrepp inom kristendomen, och i så fall vad definierar man som graalen, är det nattvardskalken eller den bägare som Josef av Arimateia sägs ha samlat upp Jesu blod i? Vad har man fått detta ifrån, då ju inget av detta nämns i Bibeln?
Svar Den heliga Graal finns inte omtalad i någon biblisk berättelse. Den hör hemma i medeltidens riddarsagor, särskilt i dem som handlar om kung Artur och riddarna av det runda bordet. Denna Graal har också getts många olika skepnader. Chrétien de Troyes (1100-talet) berättar om hur den unge Perceval kommer till Fiskarkungens hov, där hans värd lider svårt av att ha blivit sårad av ett spjut. I salen bärs det bland annat in en graal, som tycks vara ett stort fat, och Perceval vågar inte fråga vad det är för något. Han får sedan veta att om han vågat ställa frågan hade kungen kunnat bli frisk. Hos Wolfram von Eschenbach (början av 1200-talet), som inspirerat Richard Wagner till dennes opera Parsifal, är Graal en sten med mystiska egenskaper. Den mest spridda legenden är dock att Graal är den bägare som Jesus brukade vid den sista måltiden. I den skall Josef av Arimataia ha samlat upp något av Jesu blod vid korset, och han skall sedan ha fört den med sig till England och begravt den i Glastonbury. (På samma plats utpekas också kung Arturs och hans gemåls gravar.) I Spanien finns en helt annan legend. Katedralen i Valencia gör anspråk på att äga den heliga Graal i sin skattkammare. Det är en nattvardskalk, där cuppan (den egentliga bägaren) är slipad ur en stor halvädelsten.
Historien om att Maria Magdalena skulle vara den egentliga Graal, att hon och Jesus hade ett barn tillsammans och att de merovingiska kungarna i Frankrike härstammade från detta barn (som det heter i Dan Browns DaVinci-koden) är en helt nyskapad legend, som inte kan spåras längre tillbaka i tiden än 1970-talet.
källa; Per Beskow, docent