Den känsel som helarna uppfattar kommer troligen ifrån att energin får nervceller att reagera. Vad man upplever; kyla, värme, tryck, beröring eller något annat, är individuellt. Det känns ofta som en vibration. Därför kallar man det vanligen för vibrationer eller vibrationsenergi.
Ovanstående gäller för när man själv kopplar på sin energiström genom händerna. Alla sådana här saker är psykologiskt känsliga saker och det finns risk för utveckling av vanföreställningar. Om man t ex tror att man ska känna energi på ett ställe så kan man suggestera sig själv och känner då sin egen energi. För att undvika sådant kräves mycket övning och mycket självkritik. Ingen är perfekt, men det finns ett fåtal som har enormt imponerande förmågor.
Jag kallar den energi som indirekt kan påvisas med kirlianfotografi, för eterflöden. Chi och prana är det kinesiska respektive indiska ordet för samma sak. Andra kulturer har förståss andra ord.
Det är möjligt att man kan lära sig tolka eterflöde som reflekteras i ytlager på olika föremål. Detta kallas för Dermo-optisk perception. Det är min hypotes. Vårat ekolod i fingrarna har då en begränsad räckvidd. En stark utstrålning når i storleksordningen 1 decimeter ut ur fingrarna.