Den tyske filosofen Immanuel Kant, vilken föddes 1724, räknas som en av giganterna i filosofins historia. Hans viktigaste bidrag till filosofin är att han drar en skiljelinje mellan tinget i sig och tinget för mig. Det senare är det som vi upplever med våra sinnen. Finns det något annat? Kant menade att vi aldrig kan veta något om tinget i sig, det vill säga om en verklighet bortom själva förnimmelserna. Det undandrar sig vår kunskap.
Frågor om Guds existens, världens uppkomst och människosjälens odödlighet ansåg Kant att vi inte säkert kan besvara. De ligger utanför gränsen för vad människan kan förstå med förnuftet. Men han ansåg också att det är en moralisk nödvändighet att anta att människan har en odödlig själ, att Gud finns och att vi har en fri vilja. Detta kallade han praktiska postulat.
Kant menade också att vi har en morallag inom oss, som talar om för oss vad som är rätt och orätt. Han menade att morallagen innebär ett kategoriskt imperativ, det vill säga den är absolut befallande. Ett känt uttalande av Kant är: Två saker fyller mig med förundran, stjärnhimlen över mig och morallagen inom mig.