När kopparglans iakttages upplevs också ögonen ofta stora till ytan och näsa och mun mindre.
Det här kan bero på extrema situationer där man omöjligen kan förstå varandra, men ändå känner en gemenskap i främlingsskapet.
Man kan säga att den andre inte är mottaglig, varför inte själens spegling kan uppfattas, bara en säregen glans.
Man kan tala om att det förmedvetna här har fått ett utseende som ser fysiskt ut - som kopparglans.
Det är naturligt att kopparglansen förekommer hos utomjordingar, men det kan även iakttagas i förbigående hos varelser som uppenbarligen är människor, vilket förstås kan vara chockerande, och inte alltid blir medvetet på en gång.