Människan som energifält
Martha Rogers beskriver människan som energifält och påvisar interaktioner som sker mellan människan och miljön och att det då skapar mönster som vi kan observera och använda oss av i vårt dagliga liv.
Både människan och miljön är energifält enligt Rogers och genom det utbyte av energier som sker mellan människan och miljön skapas det som Rogers kallar principen om Integralitet/den nödvändiga helheten. Denna princip visar på hur människan består av energifält och att allt annat levande i universum har sitt energifält.
Tillsammans med miljön utbyter vi oavbrutet energier med varandra. Utan detta ömsesidiga utbyte skulle vi inte få den helhet som Rogers (1970) anser är fundamenten för mänsklig existens, dvs. de mönster som uppstår av dessa interaktioner av energier runt omkring människan. Det är genom den energi som människan besitter som vi har möjligheten att tänka, känna och använda språk och fantasi.
Mönster är information som framställer det hela, enligt Rogers förståelse av meningen av alla relationer på en gång. Det är ett fundamentalt attribut av allt vad det innebär och avslöjar helheten av delar. De mönster som uppstår är det växelspel som sker mellan människan och miljön. Dessa mönster förändras ständigt och ger varje energifält dess identitet.
Människans förmåga att adaptera till olika miljöer är enligt Rogers något som är en viktig del i människan överlevnad. Miljön finns alltid runt omkring oss och den är ständigt i en rörelse mot en förändring, mot något nytt. Människan och miljön är ett öppet system som utbyter energi på ett ömsesidigt plan. Människan är en nödvändig del av miljön, integrerad i det hela och universum strömmar inte runt människan utan rakt igenom henne. Det finns inget som vi inte är en del av.
Ett levande system är mönster och strukturer som är mycket varierande och som förändras oupphörligt. Det är det öppna systemet som gör det möjligt för människan och omgivningen att integrera med varandra. Människan och miljön är innovativa, oförutsägbara och ständigt ökande i komplexitet. Livsprocessen är en konstant utvecklande rörelse som oupphörligen är föränderlig och oförutsägbar.
Det är inte organen och cellernas struktur som utgör människan då människans förmåga att känna inte kan reduceras till ett system, organ eller celler. Livets helhet kan inte identifieras som lagar av fysik eller biologi. Man kan inte heller titta på människans hjärna som en del utanför verkligheten av hennes psykisk-fysiologiska väsen och föreslå att det här är en människa.
Det går inte heller att identifiera hjärnan som ett uttryck för neurologiska funktioner. Hjärnan i sig är inte ansvarig för medvetandet även om organet är nödvändigt för det ska kunna manifesteras.
Detta innebär att människan inte är sin kropp utan människan är medvetandet. Det är verkligen så att en hjärna som är skild från dess komponenter bara är ett biologiskt nonsens.
Känslorna är en manifestation av medvetandet. Därmed är människans medmänsklighet inte en produkt av en maskin utan en produkt av medvetandet. Det är medvetandet som styr kroppen.
Människan ses som en varelse som bestäms som bestående av massa, struktur, funktioner och känslor. De är inte ett uttryck för delar, inte heller är de mekaniska aggregat - de kan endast identifieras i sin helhet. Var för sig är dessa delar inget annat än delar utan samhörighet med de andra vilket inte skapar en människa. De beter sig som en helhet och agerar som en helhet. Helheten är mer än delarna vilket utgörs av medvetandet.
Med medvetande kan vi kommunicera med allt levande i universum då universum strömmar rakt igenom oss menar Rogers.
Vi är alla sammankopplade med varandra och en del av helheten. Medvetandet förbinds med människans kropp genom att medvetandet förmedlar tankar, känslor, språket och fantasin genom kroppen.
Källa: Rogers, M.E. (1970). An introduction to the theoretical basis of nursing. Philadelphia: FA Davis. Rogers, M.E.