Linda

Presentation

Hej! Jag heter Linda och är född 1973. Jag bor i Nynäshamn med min Mats och min son som är sju år gammal. Nedan kan ni läsa delar ur min gamla presentation, som jag för närvarande inte orkar skriva om. Dock kan jag berätta att jag sedan en tid tillbaka inte ägnar min tid åt paranormal.se. Jag har varken tid eller ork över till det för närvarande. Men det var en rolig och lärorik period som jag nu har lämnat bakom mig. Numer jobbar jag för fullt på en skola om dagarna. På min fritid umgås jag med min familj, skriver på en bok tillsammans med Mats och mycket annat. Nedanstående presentation får ses som lite historik helt enkelt.

Jag försöker att hjälpa till så mycket jag kan med Paranormal.se, både genom att kontrollera texter, ämnen och presentationer och genom att försöka inspirera till intressanta samtal på chatten. Jag försöker även att lägga till nytt material på sidan i den mån jag kan och orkar. Vidare består mitt arbete med denna sajt i att hjälpa andra väktare (administratörer) att lära sig systemet.

Genom Paranormal.se har jag fått kontakt med massor med nya spännande och trevliga människor. Här kan jag prata öppet om sånt som mina IRL-vänner och familj inte förstår sig på (läs: är rädda för - för det är ju rädsla som ligger bakom oviljan att sätta sig in i såna här udda ämnen). Vi behöver alla en stam att hämta näring hos ibland och min stam har jag delvis funnit just här. Därmed inte sagt att inte mina IRL-vänner och familj inte har någon betydelse för mig, för det har de självfallet också. Och till min stora glädje så har en del av dem faktiskt börjat att öppna sig mer och mer för den delen av världen som de flesta inte kan se med sina egna ögon, den delen av världen som vår kära vetenskap ännu inte lärt sig mäta och verifiera.

Jag är övertygad att den nuvarande vetenskapen har en lång väg kvar att gå. I framtiden kommer det bl a att finnas mätinstrument för att registrera energier i människor och emellan människor. Allt handlar om energi på olika vibrationsnivåer. Men som sagt vi är inte där ännu och jag misstänker att det kommer att ta en lång, lång tid innan vi är det.

Jag är intresserad av väldigt mycket. Några av mina intressen kan ni se uppspaltade på höger sida. Mitt mästarprov här på paranormal.se blev en ganska omfattande kartläggning av ämnet abduktion.

Hela mitt liv har varit och är en andlig resa, som jag ser det. Vissa perioder händer det mycket på en gång och andra perioder vilar jag lite. Under viloperioderna smälter jag och grundar mina nya insikter. Det är hur som haver en häftig resa och jag är glad att jag gav mig in på den här vägen. Synkroniciteten är så levande i mitt liv, något som jag känner stor vördnad och glädje inför.

Till sist vill jag nämna några andra intressen som jag har, men som inte brukar betraktas som speciellt andliga eller paranormala ;-) : att läsa, bada (jag älskar vatten!), datorer, vetenskap, påta i trädgårdar, picknick i skogen, sova, skriva m.m

Några tankegångar om samhällets syn på hur man ska ta hand om barn

• Text 527868, v2 - Inmatad av Melle
• Av Linda

Mitt hjärta dunkar lite extra för barnen. Jag tycker att samhällets syn på barn och hur vi bör ta hand om dem många gånger är rent förjävlig. Nu för tiden har det blivit allmänt accepterat och politiskt korrekt att anse att nyfödda barn inte ska skiljas från sin mamma om det inte är absolut nödvändigt för barnets eller mammans överlevnad. Men underligt nog så anser samhället däremot att det är helt okej (och kanske t.o.m. önskvärt) att skilja föräldrar och barn åt vid blott ett års ålder. Då ska barnen in på institution och bli kallade elever. Dagis existerar inte ens längre, nu kallas det förskola och alla förskolor styrs i första instans av en läroplan och ett utbildningskontor. Bara tanken på detta får mig att rysa.

Vad gäller dagisfrågan så håller jag med författaren Anna Wahlgren. Barn behöver sina föräldrar och JA föräldrarna behöver också sina barn. Vi utvecklas tillsammans och det är kvantité som gäller i umgänget med barn, inte bara kvalité.

Vårt samhälle är sjukt nog som det är redan. Att skilja människor från varandra gör det bara än värre. Våra äldsta medborgare tas om hand av vårdpersonal på olika samhälleliga institutioner de också. Det är bara den produktiva (d.v.s. arbetsföra) populationen som har ett egentligt värde i den värld vi lever i. Att det finns andra och betydligt viktigare värden i livet än att producera och konsumera verkar samhället ha glömt bort.

• Text 563211, v2 - Inmatad av Melle

Text 8000! Hehe, kunde inte låta bli.