N. Bergtistel F. Kurho
Oftast en låg, tätbladig, torr och styv ört med en enda blomkorg, allmän, men ej talrik, på torra backar i södra och mellersta Sverige, södra Norge och Finland. Det mest utmärkande för denna tistel äro holkfjällen. De yttersta, fig. 3, äro parflikiga, än gulaktiga, än svartaktiga, med fina tornar. De innersta däremot äro hela, obeväpnade, långa och smala, av gulvit, mässingslik glans och läderartad beskaffenhet (eternell-artade); vid torr väderlek äro de utåtriktade, såsom i fig. 1, och blomkorgen liknar då en solros i miniatyr, ehuru skyltapparaten här består av holkfjäll och ej av kronblad; i fuktig luft bliva holkfjällen inåtböjda och tillsluta korgen. Detta försiggår även på torra exemplar, som gömts i åratal. Arten har av dessa rörelser fått namnet spåtistel eller spåmanstistel. Blommorna äro mycket små, gulbruna. Fruktens svävapparat är en liten fjäderpensel, vars vitgula, sidenglänsande strålar vid torka äro vågrätt utstående