Hem

Alkemi Magi, Lära

Ändra sidan Visa ditt intresse Ämne 26, v4 - Status: normal.
Försteredaktör: fredrik
Denna text är importerad från /old/psi/alkemi.html
är en sorts Magi , Lära , Praktiserbart och Trobart

Läran om hur man omvandlar någonting oädelt till någonting ädelt, eg. konsten att göra guld - ur arabiskans al-kîmijâ "sysselsättning med det svarta preparatet"

Alias: alkemi, anatomi och esoterisk anatomi

normal

Alkemin är väl den vetenskap som kan kallas den västerländska traditionens drottning. Ett flertal mer eller mindre svårbegripliga manuskript finns publicerade som beskriver den alkemiska processen. Olika alkemister tenderar att beskriva denna process med de mest skiftande och stundtals förvirrande begrepp och symboler. De kan använda olika termer för samma saker, eller samma termer för de mest olikartade företeelser. Inte desto mindre kan man vid ett noggrant studium konstatera att de verkligen talar om samma process och vi kan börja ana vad denna process handlar om.

Det stycke vi här publicerar kommer från ett manuskript ur Frater Theophagus den äldres efterlämnade handlingar. Theophagus d.ä. (1623- c:a 1700?) skrifter har varit föga kända, tills helt nyligen, då man vid reparationen i biblioteket på den anrika Sördala herrgård i sydöstra Södermanland, bakom en panel fann en bunt manuskript. Dessa hade uppenbart nedtecknats med Theophagus d.ä. något svårlästa piktur. Somligt är också skrivet med en komplicerad kod, vilket gjort materialet väldigt svårtillgängligt. Följande är en intressant liten utläggning, skriven i en ganska egen form. Theophagus har kallat manuskriptet det korta traktatet. Om det finns ett längre traktat från hans penna får ett fortsatt studium av hans efterlämnade papper visa. Men tills dess erbjuder vi följande lilla upplysande stycke.

Redaktionen

normal

Opera Alchymie

Tractatus Brevis

Av Frater Theophagus d.ä.

O. Præparatio

Låt Adepten samla ihop de för operationen nödvändiga beståndsdelarna. Låt honom bygga sin Ugn, sin athanor, och låt denna vara så konstruerad att han i den kan hålla och sakta bygga upp en värme; låt den således bli en plats där eldens verkningar noga kan kontrolleras. Låt Adepten anskaffa en käril, en vas philosophorum, av det renaste glas, en stark och hållbar flaska, i vilken operationen utföres. Och låt vasen var möjlig att tillsluta, att helt stänga inne det däri lägges. Låt Adepten slutligen finna det material med vilket han ska arbeta; låt honom finna sin prima materia. Och låt honom om så nödvändigt söka detta runt jordens fyra hörn, låt honom söka det i palats och herresäten, i tempel och på heliga platser, på bergens krön och i de djupaste underjordiska hålor. Låt honom söka det han kan finna framför sin egen port.

I. Putrefactio

Låt Adepten nedlägga sin prima materia i sin vas philosophorum. Låt honom noga sluta till Vasen och sätta sitt sigill därpå. Låt honom placera Vasen i sin Athanor och låt honom sakta höja temperaturen i ugnen. Och låt honom noga betrakta sin process, låt honom ständigt vara närvarande så att han kan iakttaga allt som sker och ge akt på de förändringar som äger rum. Och när Konungen stiger upp från bädden, låt honom återigen förenas med sin Drottning, och när de ligger samman igen, dräp dem båda och låt dem dränkas i sitt eget blod. Och låt sedan temperaturen sakta höjas och låt innehållet i Vasen sjunka ner i den djupaste förruttnelse, och ge akt på att inga av de giftiga och korroderande gaserna slipper ut, ty dessa är mycket skadliga. Låt Materian lösas i sitt eget utsvettade och frätande Kvicksilver och låt det fasta förenas med det flyktiga. Fortsätt så processen tills materian fått den djupaste svarta färg, det tillstånd som Filosoferna kalla NIGREDO.

II. Calcinatio

Låt Adepten så höja temperaturen i sin Ugn, men låt honom inte bara tillföra bränsle; låt honom också noga arbeta med bälgen och låta luften verka som den skall. Och låt värmen verka på Materian och låt Systrarna och Bröderna komma samman, och fröjdas. Vig dem samman och låt dem likt Saltet formas till kristaller. Och låt hettan verka på Materian, och iakttag noga processen att inte hettan alltför starkt bränna, ej heller att luften svalkar för mycket. Bygg upp strukturerna och bryt dem varsamt ned igen; bygg upp dem på nytt till allt högre renhet. Låt så Massan i Vasen liksom förstenas och låt värmen verka på den och låt den växa till den renaste vithet, det stadium som blivit kallat albedo. Och här bör Adepten vara vaksam. När han höjer temperaturen kan han få beskåda det vackraste färgspel. Men låt Adepten inte stanna upp inför detta, utan låt honom fortsätta tillföra värme och låt honom så föra processen till sin fullbordan.

III. Sublimatio

Låt Adepten nu iakttaga den allra största vaksamhet och försiktighet, ty en felaktig handling vid detta stadium kan få vasen att rämna i ansiktet på den alltför ivrige Adepten, och spoliera hela arbetet. Men låt honom här öka värmen och låt honom så att säga glödga Materien. Låt Kejsaren och Kejsarinnan vigas samman i Soluppgångens Rike och fånga frukten av deras extas och plantera den i den Röda Jorden och låt den därur växa mot ljuset. Och låt den med sitt växande ta med sig och höja upp jorden ur vilken den växt, transformera denna prima materia med vilken Adepten arbetat, in i detta röda tillstånd, detta rubedo. Så kan då Adepten låta värmen svalna i ugnen, han kan plocka ut flaskan, bryta sigillet och ur sin Vas hämta frukten av sitt arbete, det som vissa kallar det Röda Svavlet. Och låt honom iakttaga den största diskretion i sitt arbete och utföra det skyddat från nyfikna blickar och störande krafter. Och låt honom ha renhet i sitt uppsåt; låt kärleken vara hans ledstjärna, låt ödmjukheten vara hans stav och låt tystnaden vara hans mantel.

normal

Alkemi, konsten att omvandla ädla metaller till silver eller guld, har sitt ursprung i forntidens Egypten. Alla källor anger den legendariske Hermes Trismegistos, sannolikt identisk med den egyptiske guden Thoth, som alkemins fader. Enligt sägnen skall han ha skrivit mer än 20 000 verk i ämnet, men det är troligare att konsten utvecklades av de egyptiska prästerna och att dessa var för sig tecknade ner sina erfarenheter i Thoths namn. I varje fall kände egyptierna redan i mycket gamla tider till metaller som inte förekom rena i naturen utan kunna utvinnas först genom smältning (koppar, tenn, bly). Denna teknik måste de däför ha varit trogna med, men för dem som inte var bekanta med de rent kemiska proceccerna låg det nära till hands att anta att de nya metaller som hade kommit fram var förändringar i den ursprungliga malmen.
De gamla grekerna började också studera alkemi, och härifrån stammar det sannolikt första försöket att ge matellförvandlingarna en naturlig förklaring. Empedokles framlade sin teori om att all materia måste vara sammansatt av fyra element: Eld, Jord, Luft och Vatten. När man kombinerade dessa element i olika proportioner fick man fram de många olika ämnena, och detta är grunden till alla alkemistiska teorier. En av alkemins viktigaste grundtankar är idén om urmaterialet massa confusa eller materia prima, det vill säga den substans som hela den materiella världen är skapad av. Substansen beskrivs ofta som formlös massa. Teorin om ett sådant urämne anses ha funnits redan i forntidens egypten, men det var Platon och Aristoteles som först satte den i samband med alkemi. De menade att alla de fyra elementen har uppstått ur ett och samma urämne.
Teorin om de fyra elementen förenklades en smula av araben Jabir ibn Hayyan, som kallar Geber i Europa. Han betraktas av många som historiens störste alkemist. Geber trodde att alla sammansatta ämnen bestod av två grundämnen, sulphur (svavel) och mercurius (kvicksilver), och allt som kan rinna innehåller svavel, allt som smälter och förångas innehåller kvicksilver, och allt som blir kvar efter förbränning innehåller salt. De olika ämnena skiljs bara åt av hur mycket kvicksilver och svavel de innehåller.

De vises sten
Alkemisternas största mål var egentligen inte att frambringa guld, utan ett universalämne, som kunde omvandla varje material till ett annat. Detta materia skulle ha den fantastiska egenskapen att kunna förvandla alla ämnen den kom i kontakt med till ett annat.
Före grekernas teori om de fyra elemnten hade man bara trott att det som hände med metallen var gudarnas verk. Genom påverkan av babyloniernas astrologi betraktades planeterna som mellanledet mellan gudarna och det jordiska, och man antog att planeterna var orsak till att de olika metallena hade bildats. Det är säkerligen också från denna tid som man började beteckna varje metall med dess planets tecken: guld lydde under solen och betecknades därför med en cirkel med en prick inuti, silver månen med tecknet av en måne i första kvartalet, elektrum (silverblandat guld) Jupiter och har ett tecken som liknar en arabisk fyra, bly Saturnus och har ett tecken som liknar ett litet H med ett streck på staven, järn Mars och har ett tecken som ser ut som en cirkel med en pil som pekar på nordöst, koppar Venus betecknas med en cirkel och en upp- och nedvänt som pekar mot syd och tenn Merkurius med en liknande tecken som Venus, fast det har horn.

normal

Låt Adepten samla ihop de för operationen nödvändiga beståndsdelarna. Låt honom bygga sin Ugn, sin athanor, och låt denna vara så konstruerad att han i den kan hålla och sakta bygga upp en värme...

normal

Alkemisternas devis: Aurum nostrum es non vulgi
Vårt guld är ej det vanliga guldet

normal

Alkemiska processer som de beskrivs ovan är symboler för människans transformation. Alkemister önskar att arbeta med förädling av sin själspersonlighet så att den rådande inkarnationen ska bli meningsfull. ”Att tillverka guld” eller andra metaller är bara omskrivningar. Liksom annan esoterisk kunskap är detta okänt för allmänheten och nämns sällan.

Arbetade inte alkemister med att förvandla metaller? Jo, om det nu var riktiga alkemister så var syftet att finna förädlingsformer som går att generalisera. Syftet har aldrig varit att komma i besittning av ädla metaller.

I det perspektivet så blir alkemisternas devis ovan mer begriplig.

normal

Den första namngivna alkemisten som är historiskt säkerställd är Zosimos från Panopolis. Han förefaller ha levat under åren 280-320 e.Kr. i Egypten, förmodligen i Alexandria, där han verkade tillsammans med sin läromoder judinnan Maria.
Tidigare alkemister är alltså pseudonyma.

Ur Zosimos traktat om Dygden, svensk översättning av J. Peter Södergård, följande utdrag:

"Vattnets sammansättning, rörelsen, tillväxten, borttagandet och återtagandet av den kroppsliga naturen, skiljandet av anden från kroppen och förenandet av anden med kroppen beror ej av främmande eller utifrån kommande naturer.
Naturen själv, ensam för sig själv och av ett slag, disponerar över metallernas solida kroppar och växternas safter.
Och i detta system, av ett slag men mångfärgat, innefattas en flerfaldig och varierad undersökning, vilken, eftersom naturen styrs av månen, är underkastad tidens gång och det avtagande och den tillväxt som naturen är underkastad."

Sök