Så länge vi kan minnas har månen haft en framträdande roll i såväl religioner som mytologi och astrologi. I de flesta naturreligioner anses månen stå för det feminina (gudinnan) medan solen står för det maskulina (guden). Inom Stregheria dyrkas mångudinnan Diana (även ansedd som häxornas gudinna). Astrate, Isis och Hathor är andra gudinnor som många gånger sammankopplas med månen. Många häxor och magiker utgår från månens olika faser när dom håller på med sitt magiska arbete. Den vanligaste uppfattningen är följande:
Tilltagande måne gynnar kreativitet och utveckling. Krafterna är nu stigande och den här tiden lämpar sig för att påbörja olika projekt eller relationer.
Fullmånen är för många en besvärlig tid av rastlöshet och irritation. Det här är dock bästa tiden att uträtta magiskt arbete på, eftersom krafterna nu är som starkast.
Avtagande måne lämpar sig för magi där man vill göra sig av med någonting. Ett jobb, en relation eller kanske någon dålig egenskap eller rädsla man inte vill bära på.
Mörkermåne (även kallad nymåne) står för det underjordiska och psykiska. Många väljer här att inte arbeta med något alls, men om man vill det så lämpar sig den här tidpunkten för meditation och inre arbete.
Att veta hur man personligen påverkas av månens olika faser kan underlätta mycket, reflektera och observera, övning ger färdighet.