I en av de oländigaste delarna av Skurugata finns en grotta som har sin särskilda historia. Det är Tjuva-Jösses håla. Sedan gammalt har hålan hetat Sakristian, ett namn som enligt Erik Dahlberg i hans Suecia antiqua et hodierna (1716) skulle gå tillbaka till den tid goterna offrade åt sina skuru-gudar. Ingen har helskinnad lyckats ta sig in i hålan - de som lyckats har försvunnit - varför myten som de stora skatterna därinne i grottan växt sig starkare och starkare, för att inte tala om själva skatterna.
Tjuva-Jösse ansågs stå i maskopi med trollen, vilket förklarar att han så länge lyckades hålla sig undan lagens långa arm. Hans gömställe hittade man genom att följa spåren efter den säd som rann ut ur en säck mjöl som han hade stulit. För att kunna fånga honom gällde det att passa på då han sov. En gång lyckades man med detta, förde honom till Eksjö och fick honom dömd att bl.a. slita spö. Enligt sägnen förvände emellertid Tjuva-Jösse synen på dem som pryglade honom så att de spöade en halmgubbe istället. Innan de hade fattat vilket trolltyg de hade utsatts för, hade han försvunnit.
Ingen lyckades någonsin komma in i hans håla där han bl.a. förvarade sin förtrollade bössa, som enligt Tjuva-Jösse skulle göra upphittaren rik och lycklig.