En ihållande och mycket vanlig effekt är avmattningseffekten (decline-effect). Med detta menas att de första experimenten för det mesta är de mest lyckade. Sedan avtar chansen att lyckas drastiskt.
Vid experiment som är uppdelade i mindre pass bestående av en serie försök, får man bäst resultat på det första försöket vid varje pass, samt bäst vid det första passet. Ibland kan man se en liten uppgång mot slutet av ett pass.
Denna effekt har en tydlig parallell till kognitionsforskningen. Inlärningskurvan för en monoton inlärning (en tråkig 40-minuters lektion i något ämne) ser ut på samma vis. Bäst minns man det vid början, sämst det mitt i lektionen, och så lite bättre det mot slutet av lektionen.
Många parapsykologer tolkar detta fenomen som en utmattningseffekt. Dvs att fp snart tappar koncentrationen eftersom det inte längre är lika spännande och roligt. Först försöket är okej, och kanske andra och tredje. Men sen är det bara upprepningar. Mot slutet kan man uppmuntras av att det snart är över och blir då motiverad att göra en sista ansträngning.
Man skulle också kunna tänka sig att fp går till experimentet med fulla baterier och att experimenten på något vis tar på kraften så att man snart använt all sin överskottskraft.