N. Hvalörtistel.
En av våra största och grövsta örter, inemot 2 m hög, med starka tornar. Hela örten är överspunnen av ett gråvitt, mjukt och luckert filtludd; mera sällsynt är den någorlunda kal och renare grön. Blomkronorna äro ljust violettröda och ståndarmjölet gråviolett. Blomfästet, fig. 3, erinrar något om en liten bikaka och saknar nästan alldeles hår eller fjäll mellan blommorna. Frukten har längsgående åsar och fina tvärrankor samt gulaktig, lätt lossnande hårpensel, jämförelsevis liten och onyttig.
Tistelborren är sällsynt i norden; den förekommer vid städer och byar, men nästan alltid sparsamt och övergående. Den torde i nyare tider hava kommit till Nordeuropa från medelhavsländerna; i Sverige är den iakttagen upp till södra Norrland; i Norge på Hvalöerne. Liksom de flesta av våra tistlar är den tvåårig: första året en bladrosett, andra året stjälk med blommor. Tistlarna blomma i allmänhet först under sensommaren.