Inom skolmedicinen brukar man skilja på normal ångest och patologisk (sjuklig) ångest.
Alias: ångest och ångestsyndrom
1) Paniksyndrom inkluderar Agorafobi (torgskräck) och Klaustrofobi (cellskräck)
2) Specifik fobi t.ex. flyg-, spindel- eller ormfobi
4) Generaliserat ångestsyndrom, GAD
5) Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD
6) Social fobi
Minst var 5:e kvinna och var 10:e man drabbas någon gång i livet av ångestsyndrom
Ångest är en av de varianter av rädsla som är svårast att dämpa. När svår rädsla lagras i kroppen stelnar den till panik eller stänger av känslor helt och hållet.
Rädslan är så onaturlig att den snabbt kortsluter vårt nervsystem och sänder ut kaotiska, sporadiska krusningar av energi. När den här uppdämpade rädslan får hållas utan att behandlas eller erkännas, kan den ge upphov till förlamande ångest och panikanfall, vanligtvis i samband med projektioner in i framtiden eller tillbakablickar på det förflutna.
Ångest är en känsloupplevelse av psykisk smärta, en slags varningssignal om uppfattad fara.
Det vi i dagligt tal kallar ångest är känslor alltifrån lätt oro till ren panik.
Psykologer har uppfattningen att ångest är känslor som ger somatiska, dvs. kroppsliga reaktioner, men att de alla kognitivt bottnar i upplevelser av fara. De fysiska uttrycken blir ett slags alarmtillstånd. Kroppen försätter sig i mobilisering mot akut fara.
Hotet riktar sig mot det egna jaget. Ofta är det traumatiska upplevelser från barndomen som gör sig påminda. Senare upplevda likartade situationer tolkas omedvetet som nyuppkomna hot mot individen.
Källan till ångesten kan finnas i verkligheten omkring oss, i detet eller i överjaget.
Om källan kommer ur detet är det hot ur driftsimpulser som inte blir uttryckta eller tillfredsställda.
Om överjaget är kallan är det i första hand skuldkänslor över individens impulser eller förbjudna tankar som ger ångest.
Detet menar: jag vill, Jaget säger: jag är rädd och Överjaget förmanar: du får inte. Konflikten är ett faktum!
Objektiv ångest kommer ur verkliga hot, t.ex. stress eller skräck för reell fara.
Neurotisk ångest uppstår när driftsimpulser från detet och jaget kommer i kollisionskurs med överjagets förbud.
Den neurotiska ångesten framkallar symptom som får den drabbade att söka komma undan dem - den ligger på ett medvetet plan och den som upplever denna neurotiska ångest har sjukdomsinsikt. Neurotisk ångest är vanlig och snarast en beteckning för en neurotisk reaktion, t.ex. på stress.
Ångestneuros har ingen orsak i nuet, som t.ex. i miljön. Den kännetecknas av psykiska uttryck som muskelspänningar, huvudvärk eller somatiska besvär (från kroppen). De psykiska uttrycken är spänningar, oro eller rädsla. Den starkaste varianten är panikångest.
Ångestreaktioner indelas i fyra delar:
1) oro - skräck - panik
2) kroppsliga symptom som svettningar, hjärtklappning, svimningskänsla
3) tvångstankar, typ: jag får inte svimma här, hissen får inte stanna nu osv.
4) det yttre beteendet som oftast är flykt, dvs. den ångestdrabbade försöker undvika situationer eller platser/människor som tidigare utlöst ångesten. I värsta fall innebär detta total isolering.
Psykologen Rollo May delade in ångest i normal resp. neurotisk. Den normala är hot mot det som individen anser av största vikt, som t.ex. livet (dödsångest) eller nära och kära (separationsångest). Även arbete och rädslan att inte vara tillräckligt duglig (prestationsångest) räknas till det normala.
Den neurotiska ångesten är för stark för att ge positiva resultat via ansträngning. Individen kan då inte med egen vilja hantera eller strukturera rädslan utan är snarare offer för den.