I augusti 1828 kom två fria själar till fru Hauffe.
Hon anförtrodde Kerner enbart detta att sedan en tid två avlidna visade sig för henne men att hon var förbjuden att nämna deras namn.
Kerner hade också förblivit i okunnighet om saken om inte följande hade hänt:
När Kerner den 11 augusti kom till fru Hauffes rum anträffade han henne mycket upprörd.
Kerner som sökte att förstå vad som åstadkom hennes lidande fick nu veta av henne:
En av de avlidna hade just visat sig och sagt till henne vad hon måste göra för att han skulle få ro.
Det gällde något besked till hans efterlevande.
Själen visade sig klädd i en överrock med långa stövlar.
Han hade en mössa på huvudet.
Han var utan halsduk.
Fru Hauffe beskrev hur han sett ut när han levde.
Han hade haft med sig en följeslagare.
Denne hade varit jans vän i livet.
Denne hade varit liten till växten med likartad klädsel.
Senare kom de fria själarna att visa sig i vita veckrika rockar med band om livet.
De hade sett ut som vita tunna moln genom vilka den blå himmeln skimrade fram.
Fru Hauffe sade sig inte ha haft något liknande möte med fria själar.
De här två hade ingen syndaskuld som tyngde dem.
De hade bara trott.
Och inte trott.
Mot slutet då tron blev starkare hos dem hade de börjat tvivla på sina synders förlåtelse.
Om allt detta skulle Kerner intet ha fått veta något om fru Hauffe inte själv hade kunnat åta sig de dödas uppdrag.
Nu måste hon anlita Kerner.
Hon måste inviga honom i hemligheterna så att han kunde uträtta vad de önskade.
På Kerners inrådan frågade fru Hauffe en av dessa fria själar:
Fortsätter du i det tillstånd i vilket du nu går in i din forskning över naturen?
Han svarade henne:
Ja!
På ett annat outsägligt högre sätt än på denna jord.
När Kerner hade fullgjort sitt uppdrag sade samme fria ljusa:
Jag kommer nu inte mer till dig.
Då hon inte framförde något mer från den andre själen antog Kerner att inte heller han skulle visa sig mer för henne.
Dock.
Den 23 september sade hon att under natten hade en själ varit hos henne som hon beskrev så att det framgick att det hade varit denne andre.
Denne hade sagt att han redan ofta varit hos henne.
Han hade bott två timmar längre bort under sin livstid.
Han var tvungen att fortfarande komma emedan hon inte gjort vad han önskat.
Hon måste nu i stället bedja med honom om något visst varmed det försummade kunde ersättas.
Hon frågade honom inte vidare utan bad genast enligt hans begäran.
Av berättelsen igenkände Kerner en släkting till sig som han en gång i tidig ungdom hade sett. Fru Hauffe hade aldrig hört talas om honom.
Kerner erfor att den fria själen gett honom ett uppdrag.
Kerner gav nu fru Hauffe i uppdrag att fråga den fria sälen efter hans födelse och dödsår vilka Kerner inte alls hade reda på.
Vad själen sade om årtalen stämde precis enligt de undersökningar som senare gjordes.
Natten mellan den 15 och 16 oktober kom denne själ för sista gången till henne.
Den var klädd i en ljus veckrik mantel.
Han sade att han borde komma flera gånger till henne men att i denna tid kan ingen salig ande visa sig.
Han sade vidare att han nu befann sig på ett ställe där han hade det bra.
Han lämnade henne med orden:
Dö i tro på din käre Fader.
Dö i tro på din käre Förlossare.
Dö i tro på din käre Förespråkare.
Lägg bort allt som hindrar dig.
I samma ögonblick som han sade detta försvann han.