Negativitet
För det första vill jag återigen klargöra att även detta är relativt och subjektivt. Det finns inget negativt i universum, precis som det inte finns något positivt. Det är värderingar man har när man har brist på perspektiv.
Jag har vridit och vänt på förklaringen till negativitet, och kommit fram till att följande är den bästa beskrivningen; En tanke, känsla eller handling som skapar ett oönskat resultat för den som utför det.
Anledningen till detta är att allt annat blir en subjektiv tolkning. Att säga att negativitet är att göra det ena eller det andra stämmer endast om man ser det utifrån mitt perspektiv. Att jag ens kallar detta för negativitet beror på att det är detta som händer med allt som hela världen kallar negativt. Tänkte klargöra ett och annat på denna fronten.
För att ta ett lite extremt exempel
Det är ingen negativ handling i sig att ta livet av en annan människa. Det tycker du kanske att det är eftersom du tycker det är fel, det är inte så du vill att världen skall se ut. Men i en objektiv värld är det inget hemskt, inget dåligt, och inget negativt. Det som jag kommer kalla negativt i den här texten är dock när man mördar människan och får resultat som man inte vill ha.
Tycker man om mord, tycker man det är rätt, och mår man inte dåligt på att vara mördare, ej heller att vara omgiven av andra mördare ja du är det helt enkelt inte negativt med mord längre.
Man måste dock alltid ta ansvar för ens handlingar. Verkan kommer alltid att följa efter orsak, inget du gör kommer att ske utan att du förändra en del av universum, frågan är hur du vill förändra universum. Detta är varför alla bör ha en klar bild i huvudet om hur de vill att världen skall se ut, och sedan alltid handla på ett sätt som stödjer denna bild.
Jag tror inte att någon frisk människa skulle trivas med att mörda någon individ. Exemplet var endast till för att ni skall förstå poängen. Jag går med tanken att människan i grund och botten är god (inte negativ, alltså inte självdestruktiv), men att vi på grund av yttre omständigheter lär oss fel.
Det är väldigt viktigt att vi människor inser det här med negativitet. Så länge vi dömer andra människor för deras val kan vi aldrig kalla oss kärleksfulla. Detta sprider också negativiteten vidare. Ingen blir hjälpt av någon som inte accepterar en för det man är. Exempelvis känner sig nästan samtliga brottslingar orättvist behandlade av samhället.
De har inte förstått att de bör acceptera samhället som det är och högakta det, fastän det kanske inte är deras högsta vision. Men det har faktiskt inte samhället förstått heller det gör samhället lika dåligt som brottslingen. Så länge vi inte kan acceptera brottslingarnas val kommer vi aldrig nå fram till dem. Samhället måste blicka inåt, och förstå vad det är för fel det gör som driver människor till så destruktiva handlingar.
Detta gäller i allra högsta grad i mindre skala, när det gäller relationer mellan människor. Samtliga bråk som sker oss emellan beror just på att vi inte accepterar varandras sätt att vara.
Vi har en klar bild över vad som är rätt och fel i universum, och alla människor som handlar på ett sätt som vi bestämt är fel så måste vi ändra på personen i fråga. Visst, det hade säkert fungerat utmärkt, om det inte vore så att alla människor tänker likadant. Ingen finner sig i att någon påstår att han eller hon har fel. För denna har också egna värderingar om vad som är rätt och fel. Allra känsligast blir det när den ena påstår att den andre är något som han själv tycker är felaktigt. Då startar bråken om inte förr.
Rädslor
Allt det du skulle kalla negativt i världen beror på rädslor. Hos vissa är rädslorna tydliga, fast de flesta har spenderat sina liv åt att dölja dom bakom andra negativa känslor istället för att arbeta bort dem.
När jag säger rädslor menar jag inte en stark medveten rädsla för något särskilt, utan en dold, undermedveten rädsla som kan arta sig i alla möjliga andra känslor och egenskaper. I grund och botten är alla endast rädda för att inte duga och inte bli älskade för den dom är.
Avundsjuka är en rädsla exempelvis. Negativ avundsjuka är vanligast. Det är den avundsjukan som får dig att må dåligt för att du inte har något som någon annan har, egenskap eller föremål. Det är den känslan som får dig att vilja önska den du är svartsjuk på olycka. Du har säkerligen tyckt att världen har varit orättvis många gånger, och att han eller hon minsann inte förtjänat det. Det här synsättet är negativt eftersom det får dig att må dåligt, och du sprider då inaktivt din negativitet vidare till din omgivning, och kanske aktivt till den du är avundsjuk på.
I det här fallet står det klart att man är rädd för att någon skall vara bättre än en själv. Den här formen av rädsla kan få människor att känna ilska eller sorg, det varierar från individ till individ. Vad gör man åt detta då? Den logiska lösningen är simpel, men väldigt svår för många att tillämpa. Du har två val; 1. Skaffa det som du är avundsjuk på själv. 2. Sluta vilja ha det.
Avundsjuka kan användas till något positivt om man behandlar situationen rätt. Istället för att ogilla personen för att hon/han har något bör du ta efter henne/honom, och se honom som en inspirationskälla istället för en fiende. Det är inget fel på att se något man gillar hos någon och ta efter, det är utvecklande!
Ett annat exempel på hur människor inte känner sig älskade och accepterade är att alla kämpar hela sina liv åt att skaffa utbildning, få ett bra jobb, försöka försörja sina barn så bra det bara går, leva relativt lyxigt, fixa en bra pension etc. Varför nu detta? Jo, för att det är rätt sätt att leva det har vi blivit lärda av föräldrarna, omgivningen och samhället. Alltså; gör vi inte på det sättet så är vi sämre människor det är det underliggande budskapet bakom det här. Alla kämpar för att passa in, för att känna sig duktiga och älskade. Problemet är väl att det inte fungerar, dessa människor som anstränger sig så pass kommer aldrig någonsin att känna sig älskade i en längre period av den anledningen.
Jag skulle tro att människor kämpar för hårt för att bli älskade. Alla vill ha den största biten av kärlekskakan, men ingen tar sig tid att baka någon. Trots allt är det just bagaren som känner sig mest älskad då alla som äter hans kaka älskar att äta den (bli älskad). Det ger bagaren motivation att baka fler kakor,
Ilska är ett mycket bra exempel på en känsla som döljer rädslan. Om vi tar ett exempel
den ene påstår att den andre har fel. Den andre brusar upp och skriker att det minsann var den förste som har fel. Anledningen till att han brusade upp skulle vara att han var livrädd för att ha fel. Om han inte hade brytt sig om att hade rätt eller fel skulle han heller inte ta sig tid åt att förklara för den andre att så inte var fallet, med kraftuttryck.
Om vi tittar ännu djupare ser vi att han är rädd för att ha fel av den anledningen att han inte vill känna sig mindre värd, han vill vara accepterad och älskad. Vi har lärt oss av vår omgivning att det är mycket dåligt att ha fel. Det är som sagt här som alla negativa känslor bottnar. Rädslan för att inte vara accepterad och älskad.
Det är precis därför vi måste sluta bedöma människors sätt att vara som rätt eller fel, ont eller gott, positivt eller negativt. Så länge vi gör detta kommer folk känna sig orättvist behandlade, de kommer inte känna sig älskade, och de kommer försvara sig genom mer negativitet. Och du som fortfarande inte insett att du inte har rätt att bestämma om det hon/han gör är bra eller dåligt kommer få dina negativa tankar om henne/honom bekräftade
och på så vis kommer negativiteten aldrig att dö ut. Det räcker med att den ena parten vägrar ge igen för att alla tvister skall dö ut.
Ett enormt steg i den riktningen, att bli en människa som inte sprider negativiteten vidare, är att inse att du gör detta enbart av rädsla för att inte vara älskad. Det enklaste sättet kanske ändå att inse att alla människor som kastar negativitet på dig gör det av precis samma orsak. De hatar dig inte, de är livrädda för att du inte ska älska dom. Att kasta negativitet tillbaka är egentligen att sparka på den som redan ligger så sluta känn dig hotad.