N. Vivang. F. Puna koiso (röd k.).
Förutom genom blommornas egendomliga färgteckning samt bärens färg och form, skiljer sig denna art från föregående genom sin vedstam; den är en låg buske, men stundom ses dess grenar förlängda till ett par meter och då vanligen slingrande (se nr 105) några få varv i mycket utdragen spiral kring buskar eller ungträd. Dess växlokaler äro skuggrika och fuktiga ställen, helst bland snår vid sjö- och bäckstränder, vegetationsrika platser, till vilkas utsmyckning den bidrager med sin behagfulla växt, sina vackra färger och blommornas fina vällukt.
Namnen besksöta och dulcamara härleda sig av smaken hos de unga grenarna. Dessa äro användbara till läkemedel och böra insamlas den årstid då de ej bära blad; de benämnas stundom kvesved. Extractum Dulcamaræ har använts som t mot gikt, reumatism, utslag och sårnader m. m., mest dock i husmedicinen.
Arten är ej sällsynt upp till mellersta Norrland och Trondhjem och finnes även i s. och mell. Finland. Den blommar under juli och augusti.