N. Vargflab. F. Neidon kieli (jungfrutunga).
Sist inom denna familj uppräkna vi Echium, emedan dess blomkrona genom sitt symmetriska, icke likbladiga bräm (vars övre eller bakre sida är längre än framsidan, fig. 3-5) antyder övergång till nästa växtfamilj, de tvåläppiga eller labiaterna. Ditåt pekar även den avvikelsen, att en av ståndarna, nämligen den bakersta (belägen i mittlinjen eller symmetriplanet), ä mindre än de öviga. Enär ståndarna äro långt utskjutande, åtnjuta de ej det pollenskydd, som de föregående boraginaceerna äga i blomkronan och dess bikrona. - Blåelden är beklädd av borstlika, nästan stickande hår, och bladens färg är därigenom grågrön. I förhållande till örtståndets storlek är blomställningen genom mängden av korta men tätblommiga boragoider (nr 81) ovanligt rik och stor, en hög, smal spira, och blomfärgen, som skiftar starkt med blommans ålder (fig. 3, 4), är klar och vacker - därav namnen blåeld, blåtistel, blåkunta m. m.
Varaktigheten ät tvåårig, stjälken mycket seg och hård. Växlokalerna äro torra och hårda grusbackar, järnvägsbankar, trädesåkrar m. m. genom nästan hela det bebyggda Sverige, ehuru blåelden blott i landets södra delar är varaktig och uppträder i stora och täta bestånd. Detta gäller även för Norge och Finland.