N. Blodtopp. F. Punaluppu.
Nära besläktad med föregående, som den även liknar till storlek och byggnad, ehuru bladen äro kala och blågröna och blommorna blodröda i kort, rundat ax. Till blomman är denna ar avvikande däruti, att hyllet är en färgad, 4-bladig kalk (vars blad till ställningen motsvara blomfodret hos de närstående släktena), ståndarna endast 4, och pistillens märke 2-delat, långt hårigt, pensellikt. Skenfrukten är torr och hård och ej försedd med spridningsmedel, så vida man ej dit kan räkna de 4 smala hinnkanterna i dess hörn, emedan de bidraga till skenfruktens kringförande med vinden.
En ganska sällsynt växt i Skandinavien, i Sverige ursprungligt vild blott på Gottland, där den finnes på ängar i öns östtra del, i Norge däremot mera utbredd, nämligen flerestädes vid kusten runt landets sydligaste del upp till hardangerfjorden. -- Blodtoppen var fordom en apoteksväxt (officinalis) och kallades även pimpinell, pimpernell eller bibernell, på apotekslatin Pimpinella italica.