Skelört är en medelstor hårig ört som kan bli upp till åtta decimeter hög och har gulröd mjölksaft.
Alias: skelört och skelört (chelidonium majus)
Används som beskydd, och skapar glädje.
Sägs kunna ta bort vårtor.
UPPHOVSRÄTT ©
Enligt lag om upphovsrätt av den 30 december 1960 är ändringar eller omskrivning av innehållet i denna text, helt eller delvis, förbjudet utan medgivande av författarinnan Zorna, eller Zornas Utbildnings Centrum. Förbudet gäller även varje form av mångfaldigande genom tryckning, kopiering eller bandinspelning.
N. Svaleurt. F. Keltamo.
Tämligen allmän på fet och beskuggad jord i lundar, invid bergväggar m. m., och ofta ymnig på liknande platser i människoboningars närhet, spsom trädgårdar och parker, bland stenrös och vid murar. Den är en flerårig skuggört med styv, men spröd och saftig, glest och krusigt vithårig stjälk, och tunna, mjuka, undertill blågröna, rundat bredflikiga blad. Lättast igenkännes den på en rödgul mjölksaft, som utsipprar, då örtståndet brytes eller såras. Blomman är till färgen guldgul och till sin byggnad att betrakta som en liten vallmoblomma, dock skild från Papaver genom blott 2 fruktblad. Frukten blir därigenom väsentligen lik en skida (se nedan, familjen Cruciferæ). Arten är utbredd genom södra och mellersta Skandinavien och sydligaste Finland.
Hela växten och isynnerhet stjälken har mycket besk, något brännande smak och frän likt. Den har förr använts till åtskilliga huskurer, t. ex. uti infusion eller te som svett- och urindrivande, och mjölksaften till att bortfräta vårtor.