Vejde var förr en mycket viktig färgväxt då den, innan indigo blev känd i Europa, var den enda växt som gav blå färg.
Vejde Ört
Vejde är en ganska högväxt två- eller flerårig, blågrön ört. Stjälken är upprätt, upp till en meter hög.
Alias: isatis tinctoria l. och vejde
normal
normal
N. Vajd. F. Morsinko.
Vi avsluta kruciferernas stora familj med det egendomligt gestaltade vejdet. Det är en havsstrandväxt, som träffas längs den svenska östersjökusten från Skåne till Gåstrikland, på Öland och Gottland, samt även på Åland och i s.-v. Finland. Dess växlokaler äro nästan alltid strandklippor, i vilkas springor den 2-åriga pålroten fäster sig; stjälken blir ända till 1 m hög och mycket styv och fast; de pillikt omfattande bladen äro kala och kålblå men gulna tidigt (jfr Thlaspi, nr 206), och medan de avfalla, hinna de rika blomklasarna att redan i början av juli utveckla fruktställningar, fig. 2, som rikt lastade med hängande skidor bilda en bred, jämntoppad, kvastlik samling i den bladlösa stjälkens topp.
Isatis-skidan erinrar till det yttre om Thlaspi, men de båda rummen sammanflyta till ett med ett enda frö. Skidan är sålunda nötlik och avfaller oöppnad, och för spridning med vindens tillhjälp är den försedd med en bred hinnkant (sväv- eller virvelfrukt, jämför asken, nr 74), fig. 4.
Örtståndet hos vejdet innehåller ett färgämne, som både till utseendet, den kemiska sammansättningen och framställningssättet överensstämmer med indigo, och denna växt var därför av stor betydelse till blåfärgning av ylle, innan det äkta indigot, som kommer från varma länder, blev känt i Europa. Vejdet omtalas som färgväxt redan av romerska författare. Än i dag finns det odlat, t. ex. i Thüringen, Brandenburg m. m. På den odlade plantan kunna bladen skördas 2 till 3 gånger under sommaren. Om fullväxta blad läggas i vatten, undergå de en jäsningsprocess, och det färglösa ämne de innehålla, s. k. indikan, alstrar därvid indigovitt och genom dettas beröring med luftens syre indigoblått. Det urlakade färgämnet måste därför omröras, och en blå massa avsätter sig då, som efter vattnets avhällning torkas, skäres i stycken och liksom äkta indigo, utgör det färgstoft, varav blåkrypen till färgning av ylle och kläde tillagas. Med vejdet kan även färgas grönt. I vår tid åtgå färgämnen i så ofantliga massor, att varken indigo eller andra naturprodukter förslå, utan huvudmassan måste framställas på kemisk väg, hittills övervägande i tyska färgfabriker.