James the Amazing Randis riktiga namn är Randall James Hamilton Zwinge. Han är en professionell trixter som vigt sitt liv åt att attackera parapsykologin och sådant som kan tolkas som paranormalt. Han skriver otaliga insändare i tidningar och populärtidskrifter, har publicerat många populärböcker, dyker ständigt upp i dokumentärare och pratshower, och är ständigt kringresande för att ge populära föredrag. àverallt förlöjligar han parapsykologin. På ett underhållande sätt försöker han med allehanda övertalningstaktiker få så många som möjligt att ta avstånd från tro på det övernaturliga. Speciellt mycket tid har han lagt ned på att förfölja Uri Geller och förklara honom som en skicklig trixter och lurendrejare. Detta har ledat till otaliga stämningar för ärekränkningar. Hans huvudsakliga argument är att det går att med trix härma de fenomen som Uri Geller och andra uppvisar. På detta vis är hans shower en kombination av stand-up-comedy och trolleriföreställning. Han är dåligt påläst om den parapsykologiska forskningen och hans kritik är överlusad av felaktigheter.
James Randi Scentrollkarl
Är en professionell trixter som vigt sitt liv åt att ifrågasätta parapsykologin och sådant som kan tolkas som paranormalt.
Alias: james randi och randi, james
Han kallar hånfullt Gellers utövande för yrkesprostition 1975 ger han ut en bok, The Truth of Uri Geller, där han beskriver steg för steg om hur man fingerfärdigt böjer nycklar, får klockor att börja gå genom att skaka på dom, bla. Han förlöjligar alla inblandade, från SRI-forskarna Puthoff (en anhängare av en .. ( idiotreligion) och Targ ( (mycket närsynt) till fysikerna vid Birkbeck College ( engelsmännen skulle tro på vad som helst) Andrija Puharich råkar än värre ut i boken, där han beskrivs som en person vars medvetande fördunklats av hallucinogena droger, och Geller beskrivs som en uttalat farlig, självutnämnd halvreligiös figur med anspråk på det gudomliga.. en falsk Messias.
Mr Randall James Hamilton Zwinge från USA, alias Den fantastiske Randi, har varit i Sverige på inbjudan av föreningen Vetenskap och Folkbildning. Han är en berömd trollkonstnär och även känd för sina avslöjanden av bluffmakare inom det paranormala området, bland dem Uri Geller.
Randi är helt övertygad om de paranormala fenomenens icke-existens, och sedan 25 år lovar han att betala 10 000 dollar till den som kan demonstrera ett fenomen, såsom att läsa inehållet i ett sluter kuvert, vilket Randi tillhandahåller. Hittills har priset inte delats ut.
Den 11 juni höll Randi ett föredrag på Fysikum i Stockholm. Det handlade om självbedrägeri inom vetenskapen och var humoristiskt och underhållande. Randi är en mycket god (snabb) talare.
Han pratade om N-strålar och E-strålar, som forskare trott sig ha upptäckt, men som inte existerat, och om parapsykologin, som han karakteriserade som en pseudovetenskap.
Parapsykologi
- Jag känner flera parapsykologer, mycket respektabla människor, som tror på det de gör, sa Randi. Men allihop, de som är vederhäfftiga, medger att de aldrig gjort ett experiment med positivt resultat, och en del av dem har varit verksamma inom området i 35-40 år!
GB kommentera: Det kan nog finnas sådana enstaka vederhäftiga parapsykologer, men de är inte representativa för parapsykologerna som grupp. Vilka de är, framgår inte av intervjun. Dessutom undrar man vad Randi och dessa parapsykologer menar med positivt resultat. Med dessa frågetecken kan uttalandet inte vinna tilltro. Det stämmer inte med den bild man får av parapsykologisk fackpress och vid parapsykologiska kongresser.
Randi menar att parapsykologerna är ärliga, i stort sett, men att de lurar sig själva.
Jordstrålning
Han kom under föredraget in på slagrutan och sa att slagrutan kan testas på olika sätt. Man kan till exempel se om de utpekar samma plats två gånger.
- Vi testade detta om och om igen, till leda, och de misslyckades alltid. Om man döljer marken, finner de alltid olika platser i sitt sökande. Ett annat sätt att testa dem är att se om olika personer, när de inte vet om varandras resultat, finner samma platser. Det gör de inte.
- Nyligen testade vi 30 slagrutemän. När de tydligt kunde se var en vattenledning fanns, och visste att vattnet var påsläppt, lyckades de till 100 procent. Men när de inte visste om vatten fanns i rören vid tillfället, och inte heller forskarna visste det, fick de endast slumpresultat, när de skulle säga om det var vatten i rören.
Forskarna hade tio lådor. Slagrutemännen kunde välja olika saker att lägga i en av lådorna - bland annat en kraftig magnet, en stor guldklimp, ett kilo rent silver, råolja, raffinerad olja och tungt vatten. De skulle sedan ange vilken av lådorna som innehöll något. De fick endast slumpresultat.
GB: Slagrutan kommenterar Randi. Det är inte självklart att detta fenomen berör parapsykologin, men jag hör till dem som är öppna för den möjligheten och också tror att beröringspunkter finns. Randi nämner att han varit med vid undersökningar, där slagrutemän misslyckas med att peka ut samma plats två gånger. Han menar att ett sådant test avslöjar slagrutan. Det är dock fel att av ett enda test dra en sådan slutsats. Det finns ett flertal undersökningar, där man visat att slagrutan kan användas inte bara för att hitta vatten, utan även för att finna olika mineraler etc. Forskarna är också inne på olika teorier om hur slagrutan kan tänkas fungera. Nyligen har undersökningar gjorts i Tyskland. De tyska forskarna Hans-Dieter Betz och Herbert König har, stödda av forskningsministeriet i Bonn, kunnat bekräfta att slagrutefenomenet verkligen finns och är knutet till speciella platser. (Se Forskning om jordstrålning) Andra forskare är den franske fysikern Yves Rocard samt svenskarna Leif Engh och Dick Sjöberg.
Det kommer alltid att finnas undersökningar där man misslyckas. Dem kan Randi uppehå;la sig vid, men det påverkar inte på något sätt det faktum att det fortfarande finns andra vederhäftiga undersökningar, som visar att slagrutan fungerar.
Homeopati
Randi berättade utförligt om Benvenistes och hans kollegers resultat i Frankrike, där de erhöll visst stöd för homeopatin, dvs en homeopatiskt utspädd lösning av ett ämne hade effekter på blod. Randi hade tillsammans med två andra skeptiskt inställda personer besökt det franska laboratoriet och studerat vad som där gjordes. De avslöjade alltsammans som ett fall av självbedrägeri inom vetenskapen. Men de franska forskarna uppgav att deras resultat hade bekräftats av fyra andra laboratorier i olika länder - Kanada, Marseilles i Frankrike, Milano i Italien och Israel. Randi undersökte hur det förhöll sig med detta och fann att två av dessa laboratorier - i Kanada och Marseilles - var homeopatiska laboratorier (!) där man säkert hade intresse av att få stöd för homeopatin.
Randi och hans medarbetare fann också att experimentet i Milano, Marseilles och Israel hade utförts av en och samma person, en kvinna som hade varit professor Benvenistes assistent och som var den enda person som uppgavs alltid ha fått positiva resultat! Laboratorierna utförde inte testen - de endast observerade dem! Den kvinnliga forskaren använde alltid samma utrustning och samma lösning.
Det visade sig också att i Israel fanns den ursprungliga substansen från vilken alla lösningar som användes vid undersökningarna hade framställts. I två av tuberna var den inte homeopatiskt förtunnad, utan innehöll en mätbar mängd av ett verksamt kemiskt ämne. Någonting hade tydligen gått väldigt snett i den här forskningen!
GB: Se homeopati.
Randi utförde också några trick. Han böjde ett par skedar på samma sätt som vi sett Uri Geller göra. Han smusslade nog undan dem som arrangörerna lämnade honom och använde egna preparerade skedar.
Han fick också en kompassnål på ett bord att röra sig. Förklarningen var, sa han själv, att han hade en liten magnet gömd vid knät. Uri Geller hade gjort detta experiment inför vetenskapsmän, som blivit lurade. De hade letat efter en dold magnet i munnen på Geller!
Efter föredraget fick jag en intervju med Randi.
Han var ingen otrevlig typ, som en vän befarade, när han hörde att vi tänkte intervjua illusionisten, utan tvärtom ganska sympatisk - en kortväxt, kraftig, oerhört vital man i sextioårsåldern med vitt skägg. Han ställde gärna upp för en intervju och pratade snabbt, entusiastiskt och tämligen oupphörligt om sina övertygelser och undersökningar.
Parapsykologi
Min första fråga var:
- Tror ni att parapsykologiska fenomen finns?
- Nej, svarade han, för mina undersökningar tyder inte på det. Det kan finnas fenomen som har helt naturliga förklarningar. Det kan röra sig om feltolkningar, trick och självbedrägeri. I det senare fallet finns inget medvetet fusk, och inga skyldiga Men jag tror att forskare ibland har en önskan om vissa resultat, och då kan de lätt få dem.
- Jag har frågat två ledande parapsykologer, mycket kända inom området, fortsatte Randi, varför de efter alla år ännu tror att paranormala fenomen finns, trots att de inte kan peka på ett enda positivt resultat.
Jag invände att de flesta parapsykologer anser att paranormala fenomen finns och att det har gjorts positiva experiment.
- Dessa två uppgav att de aldrig hade fått ett positivt resultat, sa Randi. Deras svar på min fråga var mycket enkelt, och jag har inget att invända mot det. De sa: vi tror att det kan finnas något paranormalt, och om en äkta vetenskapsman tror att det finns något som bör studeras, då måste han göra det. Han har inget val - även om alla experiment som görs ger negativa resultat under många år.
Men Randi hade en stilla undran om inte dess parapsykologer kanske borde byta jobb...
GB: Randi har uppenbarligen lyckats fråga två personer som ger ett svar som han själv är nöjd med - det är för övrigt en linje som går igen i vad Randi och hans meningsfränder gör mot parapsykologin och annat som de attackerar. Det svar han fick är dock inte representativt för parapsykologerna som grupp. Vilka de två parapsykologerna är, nämns inte i intervjun. Därför kan påståendet inte bemötas mer än rent allmänt.
Till påståendet att experiment med positiva resultat finns, sa Randi:
- Jag känner inte till några sådana experiment. Då och då blir parapsykologer väldigt upprymda, när en Uri Geller dyker upp. De tror att de nu har påträffat äkta fenomen. Alla skriver om detta, och till sist föreligger ett genombrott - fenomen som kan demonstreras. Men därefter bleknar det gradvis bort, och man hör aldrig talas om det igen. Det rapporteras ofta positiva resultat inom det här området, men inte några av dessa resultat klarar av en kritisk granskning.
GB: Randi säger sig inte känna till några sådana experiment. Det är beklagligt, men framför allt märkligt. Eftersom det inte är svårt att ta reda på vilka försök det gäller, måste Randi helt enkelt undvika att ta reda på fakta som strider mot den åsikt han själv har. En utmärkt sammanställning av den parapsykologiska forskningen finns i ett specialnummer av Behavioral and Brain Sciences (BBS) från l987, där John Palmer och Ramakrishna Rao skrivit en längre artikel för parapsykologin och kritikern James Alcock en längre artikel mot. Eftersom Alcock är kritikerkollega till Randi, borde Randi utan svårighet ha kunnat få tips om denna skrift.
GB: Randi nämner Uri Geller som ett exempel på medier som väcker parapsykologernas förhoppningar. Men Geller är ett mycket dåligt exempel. Han är överhuvudtaget inte intressant för vetenskaplig parapsykologi.
GB: Det har i flera sammanhang presenterats undersökningar med andra medier, utförda av etablerade forskare, som man menar klarar en kritisk granskning. Fast här bör man påpeka att bedömningen givetvis beror på vilka som gör den, och vilka kriterier dessa har. Parapsykologins kritiker vill se experiment som kan utföras med hundra procents upprepbarhet, och det är svårt att uppnå. Tyvärr vill inte Randi och andra kritiker riktigt sätta sig in i parapsykologin och psi-fenomenens natur (det framgår tydligt i ovan nämnda nummer av Brain and Behavioral Sciences). Gjorde de det, skulle de upptäcka att det här med upprepbarhet inte är så enkelt som de vill att det ska vara.
En så kallad "meta-analys" av försök, som gjorts med ganzfeldtekniken av Charles Honorton, har imponerat till och med på James Alcock.
- Jag brukar likna vetenskapen vid en väg, som vetenskapsmännen färdas på. När de ser sig om, kan de se imponerande byggnader och vackra trädgårdar, som skapats av vetenskapsmän före dem. En del har reparerats och förbättrats. De går vidare på sin väg, och långt framför sig ser de konturerna av framtida byggnadsverk skymta. Med parapsykologernas vandring förhåller det sig annorlunda. De ser dimmiga konturer alldeles framför sig och ingenting bortom dem. Bakom dem brinner alla byggnader som deras kolleger före dem har öppfört!
Jag frågar om det finns några parapsykologer som Randi respekterar.
- Visst, svarar han. Alla! De allra flesta tror på vad de håller på med. Men de är offer för självbedrägeri. Sådant förekommer också inom andra vetenskaper. En del av deras metoder har visat sig mycket bristfälliga. Men seriöst arbete pågår. Ett problem är att om de får negativa resultat, så publiceras dessa ofta inte, eftersom det i vetenskapliga sammanhang är svårt att få negativa resultat offentliggjorda. Dessa är som icke-händelser, de existerar inte. Vetenskapliga tidskrifter vill publicera positiva resultat.
GB: Det stämmer inte längre. För att ändå gardera sig mot denna möjlighet har parapsykologer gjort omfattande studier av hur många misslyckade försök som måste finnas och inte publiceras, för att den nu positiva statistiken ska bli neutral. De har funnit att det omöjligt kan finnas en sådan mängd.
Jag nämner att professor Martin Johnsson, när han var verksam i Utrecht, hade principen att acceptera vetenskapliga artiklar för publicering redan innan resultaten av experimenten var kända.
Randi säger att Johnson är en mycket respekterad person inom det parapsykologiska området men att han, även om han tror att paranormala fenomen finns, inte har bevis för detta.
GB: Nej, det är nog ingen parapsykolog som kan säga sig ha definitiva bevis. Men det betyder inte att fenomenens existens har motbevisats eller ens är osannolik. Frågan hur dessa fenomen ska bevisas är den verkligt stora inom parapsykologin. Man har kommit en bra bit på väg med de så kallade meta-analyserna och med ett påvisat mönster i resultaten. Detta mönster fyller i hög grad samma funktion som upprepbarhetskravet, vilket man dess värre ännu inte klarat, det vill säga kravet att vilken forskare som helst ska kunna upprepa ett visst försök och få samma resultat som tidigare forskare. Upprepbarhetskravet passar inte alla vetenskaper, vilket Palmer och Rao påpekar i BBSnumret. Detta har ingående behandlats av parapsykologer, men deras argument vill nog Randi inte veta av eller ta del av.
Jag undrar om Randi har samarbetat med några parapsykologer.
- Ja, svarar han, ibland har jag anlitats som konsult och kunnat föreslå förbättringar i experiment, visat hur de kunnat få säkerhet emot trick. Det har då visat sig att dess experiment inte har givit positiva resultat, så de har slutat med dem.
- De har alltid sagt att de i sina vetenskapliga articklar gärna skall nämna min medverkan. Och i en del fall har de gjort det, men jag kräver det inte. I ett fall sa jag att det inte var nödvändigt att nämna min medverkan, och då skrev parapsykologen till mig: aha, det kommer att bli besvärande er, om mina experiment ger ett positivt resultat, så därför är ni inte angelägen om att bli nämd. Jag skrev till professorn: Nu insisterar jag att mitt fulla namn och min adress näms i artikeln. Han skrev aldrig till mig igen, och gjorde aldrig experimentet.
- Ni har ju föreläst vid parapsykologiska konvent
- Ja, jag har föreläst för vetenskapliga grupper över hela världen, och även för parapsykologiska grupper. De har inbjudit mig. I de flesta fall har de varit oroliga, begränsat mitt framträdande till tio minuter och krävt att i förväg få veta vad jag skulle säga, vilket de aldrig kräver av parapsykologerna, som kan hålla på och prata i en timme eller så. Jag håller mig till de regler de ställer upp. Efteråt blir aldrig några frågor ställda. Inte heller får jag kritik för vad jag sagt, eftersom det jag säger är bevisligen sant.
- Anser ni att parapsykologiska fenomen är omöjliga?
- Ja, en del är omöjliga utifrån vad vi vet om världen. De följer inte naturens lagar. Det betyder inte att vi skulle kunna upptäcka en helt annan sakernas ordning, att vi inte skulle kunna tvingas förkasta allt vad vetenskapen kommit fram till, men det är inte särskilt troligt att vi behöver göra det.
GB: Det är ett argument som man trodde inte längre levde kvar. Det finns inga logiskt bindande skäl som säger att parapsykologiska fenomen är omöjliga eller otänkbara, något som Rao och Palmer ingående redogör för. Argumentet att ett visst fenomen är omöjligt har dykt upp gång på gång under vetenskapens utveckling, och det har gång på gång visat sig inte hålla. Vetenskapsfilosofer som Kuhn och Feyerabend menar att det är kritikernas argument som är ovetenskapligt. Om det finns någon motsättning mellan psi-fenomenen och naturvetenskapen, så är det mellan psi och vissa grundläggande begränsande principer, så som det har uttryckts av filosofen C. D. Broad. Det finns vissa paradigmatiska förutsättningar som delas av flertalet nutida forskare, till exempel att ingen mental händelse existerar utan en fysikalisk bas och att ingen effekt kan föregå sin orsak.
GB: Dessa principer tycks vara metafysiska och inte enbart vetenskapliga, men de fungerar bevisligen som riktlinjer vid valet av hypoteser och problem inom en särskild forskningstradition. De kan inte direkt utsättas för test för att vederläggas. De tillhör den hårda kärnan i ett paradigm, och de ifrågasätts sällan.
GB: Då och då visar det sig att de universella lagar man ställt upp inte gäller inom ett eller flera områden, där de tidigare inte varit tillräckligt testade. En sådan lag måste omformuleras som en regel med giltighet inom vissa gränser, bortom vilka den inte gäller. Einsteins speciella relativitetsteori gjorde till exempel inte Newtons fysik ogiltig, men den införlivade de klassiska fysiklagarna som specialfall av 20:e århundradets veteriskap, med begränsad giltighet. På samma sätt kan de lagar, vilka i framtiden motsägs av psi-fenomen, utvecklas och förbättras med lite restriktioner i formuleringarna. De kommer alltså inte att betecknas som falska lagar.
Prekognition
- Men prekognition, förutvetande, är inte omöjligt enligt den moderna fysiken, vad jag förstår.
- Jo, svarar Randi, prekognition är till sin natur en omöjlighet. Förutvetande skulle innebära att en framtida händelse redan finns, men eftersom varje händelse är beroende av miljoner och åter miljoner faktorer, så kan enligt min uppfattning ingen framtida händelse finnas redan nu.
GB: Prekognition är ett av de knepigare fenomen som parapsykologin har att förklara, eftersom det man får information om, inte tycks finnas när man får informationen. Vi kommer här in på frågan vad tid är, och om detta finns många teorier. Särskilt fysiker har intresserat sig för tidsbegreppet, och de har också stött på fenomen (på kvantnivå) som bryter kausallagen. Sedan råder det delade meningar huruvida detta kan överföras till vår vardagsnivå. För vårt vanliga förnuft låter det omöjligt att en framtida händelse kan finnas redan nu, som Randi uttrycker sig. Å andra sidan finns en mängd spontana upplevelser och många experiment, gjorda inom parapsykologin, som mycket klart stödjer tanken att prekognition är möjlig. Svårigheten är att förstå hur det kan gå till. Men faktum kvarstår: det finns experimentellt stöd för prekognition, förutvetande.
Uri Geller
- Ni har avslöjat Uri Geller. Hur?
- Jag har inte avslöjat Uri Geller, men jag har avslöjat då så kallade vetenskapliga undersökningarna av honom. Man kan visa att det som Uri Geller gör, inge går att skilja från trolleritrick. När Geller utfört sådana trick som att böja nycklar och ändra tiden på armbandsur, har man på videofilm klart kunnat se att han gjorde tricken på samma sätt som trollkonstnärer gör. Detta betyder inte att vi vet att han alltid användet trick, eftersom vi inte alltid har observerat honom, men det finns alla skäl i världen att tro att han alltid trollar på samma sätt som andra illusionister. De vetenskapliga experimenten har utförts på hans villkor, på hans sätt och under hans kontroll. Därför var de inga vetenskapliga experiment, värda namnet.
- Har han verkligen blivit ertappad med uppenbart bedrägeri? Har man kunnat se på videofilm hur han manipulerat med sina händer?
- Ja, jag har en film, där man kan se detta, tyvärr inte tillgänglig här och nu.
- Då är Uri Geller i verkligheten en kollega till er?
- Jag vet inte om han vill betrakta sig som en kollega till mig...
- Är han en god eller dålig trollkonstnär?
- Han är mycket begränsad, eftersom han endast utför ett tiotal olika trick, men han gör dem riktigt bra. En del av dem är mycket enkla saker, som barn kan lära sig göra med hjälp av utrustning i trollerilådor för ungdomar. Men inte desto mindre är hans föreställningar utmärkta. Om han inte vore skicklig, skulle han inte kunnat lura vetenskapsmän så som han gjort.
- Är han en god scenmagiker?
- Ja, utmärkt!
- Beundrar ni honom?
- Ja, jag beundrar honom för det. Han är mycket skicklig tekniskt.
- Varför tror ni att han säger att han har äkta paranormala krafter?
- Den frågan skulle han själv svara på. Men jag misstänker att han kanske har blivit mer berömd lättare och snabbare genom att påstå att det han gör är äkta än om han hade framträtt som trollkonstnär.
-Ni hade två medarbetare, unga amatörillusionister, som avslöjade forskarna vid McDonellahoratoriet i USA - pojkarna fick forskarna att tro att de trick de utförde var äkta fenomen. Tycker ni inte att det är oetiskt att lura forskare?
- Det har förekommit liknande saker i den vetenskapliga världen tidigare, till exempel när Wood i början av 1900-talet lurade en fransk professor och avslöjade att de så kallade N-strålarna inte existerade. Om vi hade berättat för forskarna att de två pojkarna, som sade sig ha paranormala krafter, i själva verket var illusionister, så skulle de noga ha kontrollerats med avsikt att hindra fusk, men när vi inte berättade att de var illusionister, så slappnade forskarna av och kontrollerade dem inte noga, eftersom de visste att om man iakttar ett medium noga, så uteblir fenomenen.
-Men ni gav forskarna antydningar om att pojkarna var illusionister.
- Ja, absolut! Jag uppmanade hela tiden forskarna att underrätta mig varje gång pojkarna skulle göra något vid laboratoriet, så att jag kunde föreslå åtgärder för att förhindra fusk. Från laboratoriet kom inget svar till mig, men de visade omedelbart mina brev för pojkarna och brukade skratta åt dem. Forskarna var helt övertygade om att deras experiment var fusksäkra och att inga bedrägerier förekom.
-Men vetenskaplig forskning ar ofta en mycket långsam process. Kanske hade forskarna till sist insett fenomenens verkliga natur.
-Det är sant. Men efter tre och ett halvt år var vi tvungna att avsluta vårt experiment, eftersom forskarna tänkte publicera en vetenskaplig rapport, där de skulle intyga äktheten av samtliga fenomen, som de trodde sig ha observerat, och vi ville inte att de skulle göra bort sig totalt i den akademiska världen.
-McConnellaboratoriet är stängt nu. Jag antar att ni är nöjd med det.
-Nej, det vill jag inte säga. Ni måste förstå att jag inte är ute för att stoppa parapsykologerna. Jag vill i stället att parapsykologisk forskning skall utföras på ett riktigt sätt, med sådan kontroll att man kan utesluta bedrägeri från försökspersonerna och självbedrägeri hos försöksledarna.
Helbrägdagörelse
-Ni har också avslöjat religiösa helbrägdagörare. Vilka metoder har ni använt?
-Jag har skrivit en bok med namnet The faith healers. Under två och ett halvt års forskning för att få material till boken undersökte jag l04 fall där människor sagt sig, eller har sagts, blivit helbrägdagjorda. 52 av dem, alltså exakt hälften, hade dött när jag sökte kontakt med dem. 30 av återstoden hade inte den sjukdom som de sagt att de haft, det vill säga de hade inga medicinska dokument som styrkte deras påståenden, utan dessa var endast anekdotiska, alltså deras egna uppfattningar. Resten led fortfarande av de sjukdomar som de sades ha blivit botade från.
-Det var en mycket nedslående erfarenhet att söka människor i deras hem och finna att de hade dött i den sjukdom de haft. För de döda klagar inte. Och därför kan helbrägdagörarna fortsätta påstå att de kan göra folk friska, och de tar emot pengar och blir oerhört rika.
-Ni tror inte att det finns några fall av äkta helbrägdagörelse?
-Jag kan inte påstå att det inte gör det, eftersom jag inte har undersökt alla de hundratusentals påståenden om botande som görs. Men de som jag undersökte, visade sig inte vara äkta. En annan intressant sak var att jag skrev till ett par dussin helbrägdagörare i USA och Kanada och bad dem att skicka mig dokument om fall av helbrägdagörelse, där tillfrisknandet inte var ett resultat av medicinsk behandling eller berodde på spontan återgång av en åkomma eller på immunsystemets verkan. Inte en enda av helbrägdagörarna sände mig dokument om ett enda fall!
GB: Jag kan förstå detta. Vem vill bidra med material till en person som klart uttalat att han inte tror på helbrägdagörelse och som har ambitionen att avslöja, inte förutsättningslöst undersöka, ett fenomen?
Religion
-Vilken är er uppfattning om religion? Anser ni att religian år vidskepelse? Jag antar att ni inte tror på Jesu uppståndelse.
-Nej, jag tror inte på mirakel.
- Uppståndelsen är ju kristendomens grundval!
-Ja, den är ett slags hörnsten för kristendomen. Jag undersöker inte religion, utom när det rör sig om något materiellt, såsom handpåläggning och dess påstådda effekter. Sådant kan man undersöka. Religionen i allmänhet frågar inte efter bevis, och erbjuder inga bevis - den säger bara: tro! Jag har ingen dispyt med religiös tro, eftersom den inte kan undersökas.
-Hur kan människar tro på saker sam det enligt er uppfattning inte finns anledning att tro är riktiga?
-För att kunna acceptera vissa anomalier kan man inte resonera på normalt vis, utan man måste sätta sin vanliga kritiska förmåga åt sidan. Det gör folk. Men enligt min mening måste man alltid använda samma sätt att resonera.
Skepticism
-Att vara skeptisk anses ibland opassande och fult.
-Ja, men det är mycket hälsosamt att vara skeptisk. Om vi vore mer skeptiska, skulle vi undvika en rad misstag som vi gör. En del vetenskapsmän har svagheten att alltid vilja ha svar på alla frågor. De är inte nöjda med att det finns en del som de inte kan förklara, inte för tillfället och kanske aldrig. Jag finner mig i att inte ha alla svaren. Jag vill gärna ha svar, men accepterar att de inte alltid finns till hands.
GB: Randi menar att det är hälsosamt att vara skeptisk. Där tycker jag han har helt fel. Av hans svar kan jag tänka mig att han blandar ihop att vara skeptisk med att vara kritisk. (Det stämmer bra med hans allmänt lättsamma stil att blanda ihop begreppen, även om han bör vara införstådd med deras betydelse.) Det är oerhön viktigt att vara kritisk, och det gäller all forskning, men alldeles särskilt mer kontroversiella fenomen. Skeptisk bör man å andra sidan överhuvudtaget inte vara, och det av minst två skäl. För det första har man inom parapsykologin kunnat konstatera att denna attityd visat sig hämma fenomenen, för det andra stämmer attityden att misstro fenomen mycket dåligt med den öppna och nyfikna anda man ska ha, om man ägnar sig åt vetenskaplig forskning. Denna öppenhet för diverse olika möjligheter ska man sedan kombinera med att vara ytterst kritisk.
Jonas Liljegren kommenterar: Nu är det Göran som enligt den populära föreställningen likställt skeptiker med konventionella kritiker. Att vara skeptisk är bra, men de som ofta kallar sig för skeptiker är ofta i själva verket pseudoskeptiker. På grund av att ordet skepticism används med olika betydelser, är det nog bäst om vi istället försöker finna andra ord, för att undvika missuppfattningar.
Mind over matter
Jag frågar Randi om han tror på mind over matter. Han undrar vad jag menar, och jag säger att det betyder att mind (sinnet, det mentala) kan röra materia.
-Det har jag ingen anledning att tro, svarar han.
Jag erbjuder mig att demonstrera detta. Jag pekar på mitt huvud och säger att där finns my mind, och så visar jag på min hand och säger att den är materia.
-Medvetandet rör handen!
-Nej! Nej! utbrister Randi, ert medvetande kontrollerar handen. Det är era muskler som rör den. Ert medvetande sänder en signal till musklerna.
Jag insisterar att det är mitt medvetande som åstadkommer rörelsen hos handen och förstår inte skillnaden mellan att röra handen och att kontrollera den.
Under dispyten om detta säger jag att en hypnotisör kan få en människa att bete sig på ett visst sätt, till exempel att röra en hand så som hypnotisören vill.
Hypnos
Det visar sig att Randi inte tror på hypnotism.
- Hypnotism är inte erkänt som ett förändrat medetandetillstånd, säger han. Det finns inget sätt att avgöra om en person är hypnotiserad eller ej.
Randi tror att hypnos innebär en överenskommelse mellan hypnotisören och den hypnotiserade, eftersom båda vet vad som antas skall komma att ske.
Jag frågar om han tror att den hypnotiserade gör det han gör för att behaga hypnotisören.
-Just det! Det är vad jag tror, svarar Randi.
-Min far har berättat, säger jag, att han en gång blev hypnotiserad av en underhållningshypnotisör, som sa åt honom att han inte kunde få isär sina knäppta händer. Och det visade sig omöjligt att få isär dem.
-Om han trodde att det var omöjligt, så var det omöjligt, säger Randi.
-Men det visar ju att det är något med hypnos, säger jag.
-Jag vet inte, svarar Randi, Det måste jag medge. Men jag vet inte heller när folk är hypnotiserade. Det finns inget sätt att avgöra det.
GB: Randis avslutande ord om hypnos visar vilken brist på elementär kunskap han har. Hypnos är inte alls någon sorts överenskommelse mellan hypnotisören och den hypnotiserade. Denna okunnighet är beklämmande men typisk för de argument som Randi och hans kritiker-kolleger saluför. Om man inte känner till, eller inte vill veta av, komplicerade fakta från vetenskapens värld, då kan man bete sig som Randi gör. Jag får en känsla att han är som ett lyckligt ovetande barn.
Jonas L: Nja. Det finns en del forskare som säger just detta: att hypnos är en överenskommelse...
Nog är Randi fantastisk, men den bild han målar upp av hur saker ligger till verkar litet för bra för att vara helt sann. Så entydig är inte verkligheten som i Randis berättelser. Bilden torde vara omedvetet tillrättalagd för att passa hans syften. Han tolkar allting konsekvent utifrån den grundsyn han har, utan full hänsyn till vad verkligheten själv berättar. Han är ärlig, men lurar ibland sig själv. En hel del skepsis till Randis rapporter är nog på sin plats.
GB: Slutligen kan jag inte låta bli att nämna en reflektion som Adrian Parker har i en recension av en nyutkommen bok, In Search for certainty? The Search for Psychic Power: ESP and Parapsychology Revisited (l989) skriven av Hansel, en av de främsta av parapsykologins kritiker. Parker finner intressanta skillnader mellan troende och icke-troende. Hansel återger sin korrespondens med de troende forskarna Honorton, Inglis och Sargent. Det blir mycket uppenbart, skriver Parker, att kritikerna avviker från de troende, eftersom de har en annorlunda uppfattning om vad som utgör bevis för psi. Eftersom litteraturen i parapsykologi är så omfattande, kan man fritt välja bevis, styrd av tidigare övertygelse. I historiska fall har det med tidens gång kommit fram olika förklaringar och tolkningar som man kan välja bland. Hansel söker det slutligt avgörande experimentella beviset (något som Rao och Palmer i BBS-numret ingående klargör är en felaktig strategi) och inriktar sig på svagheter i särskilt valda fall, medan Honorton och Sargent intresserar sig för styrkan i allmänna upprepningar och trender i forskningsresultaten. Det som gör debatten motspänstig, menar Parker, är inte bara att grunden för bedömning är olika, utan också att båda parter är inskränkta och har en nedsättande attityd till sina meningsmotståndare. Det är uppenban att Hansel betraktar parapsykologer som en samling metodologiska idioter. I denna Parkers recension tycker jag att konflikten kring parapsykologin blir mycket tydlig.
Jonas L: Se också åsiktspolariseringen och kontroversen kring parapsykologins status.
Illustrerad Vetenskap har i nr 6, 1992 två artiklar om den amerikanske trollkonstnären James Randi. Tidningen skriver att han har vigt sitt liv åt förnuftet och att han i samarbete med vetenskapsmän undersöker och förkastar alla övernaturliga fenomen.
Tidningen har en okritisk rapportering om Randi. Den ger exakt den bild av honom som han själv och hans meningsfränder tecknar. Skribenten, Lars Peter Jepsen, skriver att Randi utesluter inte något på förhand, utan han undersöker allting grundligt när han stöter på något övernaturligt. I verkligheten är det förstås tvärtom. Den gode Randi har svaret i förväg: det finns inget övernaturligt - dvs paranormalt - och undersökningen avser att visa detta.
Tidningen påstår att Randi är en av världens ledande kapaciteter inom studiet av det övernaturliga. I verkligheten är Randi inte alls erkänd inom den del av vetenskapssamfundet som sysslar med studiet av paranomala fenomen. Men han uppskattas av en del vetenskapsmän som liksom han själv tror att inget paranormalt finns. Dessa vetenskapsmän är sällan själva forskare på området.
Illustrerad vetenskap nämner Randis erbjudande om 10.000 dollar till den som enligt Randis krav på bevisning kan visa upp något övernaturligt fenomen. Men inget sägs om de båda SRI-forskarna Targ och Puthoffs utmaning på sin tid till Randi att vid SRI (ett stort, ansett forskningsinstitut) göra samma saker som Uri Geller gjorde där och under samma kontroll. Den utmaningen antog aldrig Randi.
James Randi är i och för sig en hedersman - och hans avslöjande verksamhet är intressant och delvis värdefull - men en viss kritik till hans metoder och slutsatser är på sin plats.
James Randi har publicerat ett öppet brev, daterat 13 maj 1991, med bland annat följande innehåll.
Uri Geller har gett tillkänna att han tänker processa mot mig i varje delstat och varje land". Det rör sig nu om fyra rättegångar mot mig. Av dessa har jag vunnit två (och fått betala över 155.000 dollar i rättegångskostnader). En annan har han meddelat mig att han tänker börja i Japan, och en har nyligen inletts i Kalifornien. Den senare rör två uttalanden jag gjort om honom som svar på frågor av en reporter från International Herald Tribune. 1. Geller har lurat en del vetenskapsmän. 2. Hans trick är av samma slag som i min barndom brukar visas på omslaget till kartonger med flingor (cereal boxes). Jag har laglig rätt att ärligen säga vad jag vet är sant, och jag tänker inte avstå från den rätten.
Jag har utträtt ur Kommitte'n för vetenskaplig undersökning av påstått paranormala fenomen (CSICOP) eftersom kommitte'n nämns i varje process, och jag vill att CSICOP skall slippa vidare inblandning i sådana sammanhang, om och när jag återigen nämner Gellers namn.
Detta har varit mycket svårt för mig att göra.
Om dessa aktioner mot mig fortsätter, kommer jag att tvingas till tystnad på grund av min oförmåga att betala ytterligare rättegångskostnader. CSICOP har tystats, och nu tycks det vara min tur.
Jag har inga pengar för att fortsätta mitt försvar. Det har föreslagits att en rättegångsfond bildas för mitt försvar på dessa besvärande aktioner från Uri Geller. Jag hoppas att så kan ske.
Jag har problem, gott folk. Jag behöver hjälp.
Uri Geller har svarat Randis öppna brev med ett eget öppet brev. där han bland annat säger att Randi, sedan början av 70-talet, har försökt avslöja honom. Jag har alltid valt att ignorera dessa angrepp, skriver Geller, men under senare år har Randis uttalanden om mig varit skändliga, kränkande och nedsvärtade lögner, vilket har gjort mig och min familj illa och orsakat mig omätlig skada. Randi har i en tidningsintervju kallat Geller psykopat och betecknat honom som en sjukdom i samhället.