Agneta Ingberg får diagnosen Alzheimer som 58-åring. I denna självutlämnande bok beskriver hon (med hjälp av Birgitta Andersson) åren från tillståndet vanlig glömska fram till försämring och diagnos.
Den smygande skräck som växer inom henne när orden bara plötsligt inte finns där, när det är blankt, när hon inte hittar hem, inte kan orientera sig i tunnelbanan...
Boken förmedlar på ett mycket starkt sätt Agnetas tankar inför vetskapen att hennes hjärna successivt förintas - att nervceller och synapser skrumpnar ihop och förtvinar.
Skräcken inför att mista sig själv, sorgen över att gradvis gå förlorad och stå maktlös inför en sjukdom som länge bara upplevs av henne själv.. allt läggs fram med naken öppenhet men också med distanserad humor.
Alzheimer är den fjärde vanligaste dödsorsaken i Sverige. Sjukdomen går inte att bota - än så länge finns bara bromsmediciner med biverkningar som också beskrivs.
Innehåll bl.a.:
Jag trodde jag var utbränd
Glömska måste inte vara demens
Vardagen med Alzheimer
Skam och attityder
Att veta - resan till långvården