N. Mjelkeblom. F. Sammakon kukka (grodblomma); Rentukka. Lappl. Gussa-rasse (koört).
Hos sl. Caltha, liksom hos de närmast följande ranunkulaceerna (nr 175-178), finna vi småfrukter av helt annan byggnad än hos de föregående. De äro flerfröiga fröhus, vart och ett bildat av ett enda fruktblad (nr 177), och kunna närmast liknas vid ärtväxternas baljfrukt (se längre fram under familjen Leguminosæ).
Blomhyllet är särdeles stort och lysande (ännu större än hos Ranunculus lingua), men till sin byggnad mycket enkelt, ty det är en kalk av 5 fria blad, till form och färg alldeles lika. Denna blomma har honungsavsöndring, som emellertid varken är bunden vid hyllebladen, vilket i denna familj är vanligt, eller vid ståndarna, utan det är pistillerna, som i en liten grop på vardera sidan av fruktämnet hysa de sockeralstrande körtlarna. Blomman har svag doft, erinrade om kautschuk.
Kabbelekan (även kallad kabbelök, kalvleka, bäckblomma, bäckros, mjölkros m. m.) är allmän vid kärr, diken och på sanka stränder, där dess saftigt gröna, grova och något klumpiga örtstånd hastigt uppskjuter från de övervintrande skotten och redan i maj hinner till blomning - en praktfull syn vid denna årstid. Den finnes över hela norden och går högt upp på fjällen. Blomknopparna åtos förr som kapris med salt och ättika.