N. Kattemynte. F. Kissan minttu.
I Nepeta-blomman är zygomorfismen (se nr 88) starkare framträdande än hos de föregående labiaterna och åtföljes av bestämdare förrättningar hos blomkronans olika delar eller en utpräglad arbetsfördelning dem emellan: överläppen får till uppgift att liksom sugletten på en droska skydda ståndarknapparna mot regn och solhetta, för vilket ändamål de äro ställda mycket nära tillsamman; underläppen åter blor mer utbredd och tjänlig till fotfäste för de besökande insekterna. Denna blombyggnad återkommer i huvudsak hos de följande av denna familj (utom nr 103, Ajuga), och på samma gång blir blomkronan större och prydligare än hos t. ex. Menth, Lycopus och Origanum.
Kattmyntan har sitt namn av den märkvärdiga dragningskraft, som örtens aromatiska lukt utövar på katter. Den kallas därför även kattleka och kattlusta . Den är till stor del grävitt luden och truves på torr mark kring byar och gårdar upp till mell. Sverige samt i sydligaste Norge och Finland; den är att betrakta som i senare tid inkommen och förvildad.