Den s k Jesu svepduk förvaras sedan 1500-talet i en kyrka i Turin, dit den flyttades från Frankrike. På duken framträder bilden av en korsfäst man.
Undersökningar har visat att det inte finns några spår av penseldrag, vilket man kunnat förvänta sig om bilden varit målad på vanligt sätt. 1898, då svepduken fotograferades för första gången, upptäckte man att ansiktsdragen framstod tydligare på negativet än på positivet, något som en målare på medeltiden knappast kunde ha planerat för. En analys som gjordes år 1976 tyder på att bilden är tredimensionell. Bilden är ljusare på de delar av tyget som ska ha legat direkt mot kroppen.
I Svenska Dagbladet den 19 september 1983 hette det: Bilden är unik. Den är negativ och tredimensionell. Det finns ingen naturlig förklaring till att den framträtt på svepduken.
Det är inte svårt att inse att bilden är en förfalskning. Den är alldeles för detaljrik och exakt för att ha kunnat uppstå genom att tyget använts som liksvepning. Alla har vi ju sett hur blod och svett sprider sig på tyg.
Förfalskningen avslöjades redan på 1300-talet av biskopen Henri de Poitiers. Hans efterträdare Pierre d'Arcis rapporterade om avslöjandet i ett brev till påven år 1389. Svepduken användes av en kyrka i den nordfranska staden Lirey för att locka pilgrimer. Henri de Poitiers hade upptäckt bedrägeriet och hur det sagda tyget hade listigt målats. Sanningen hade intygats av konstnären som hade målat det.
Att de båda biskoparna hade rätt bekräftas av rättskemisten Walter McCrone, som 1978 fick ta mikroskopiska prover från duken. I dessa prover återfann han järnoxid och cinnober (kvicksilversulfid). Båda dessa ämnen användes som konstnärsfärger under medeltiden.
Under medeltiden förevisades mer än 40 olika äkta Jesu svepdukar. Att just denna har levt kvar så länge beror säkert på att den, som Pierre d'Arcis påpekade, målades på ett mycket listigt sätt. Hur förfalskaren gick till väga får vi väl aldrig veta, men år 1978 demonstrerade konstnären Joe Nickell hur man kan göra bilder som ser alldeles likadana ut som tygstycket i Turin. Här är metoden:
Skaffa en staty i naturlig storlek av det du ska avbilda på duken. Lämpligast är att använda en s k planrelief. Fukta ett tygstycke i varmt vatten och forma det över reliefen så att det ligger tätt intill underlaget. När tyget torkat, gnugga det med t ex en blandning av järnoxid och gelatin. För att få fram blodspår på bilden kan blod eller rött färgämne användas.
Denna metod var tillgänglig för yrkesskickliga konstnärer på 1300-talet. Den ger en bild som saknar penselspår. Bilden framträder tydligast i negativ och visar tecken på att vara tredimensionell - just de egenskaper hos Turinduken som har framhållits som oförklarliga.