N. Reinfann. F. Pietaryrtti (Petersört); Rehvana.
Denna växt står mycket nära prästkragen men kantblommorna hava en helt annorlunda formad krona: brämet är icke tunglikt och mycket kort, så att kantblommorna ej till storleken överträffa mittblommorna, utan snarare äro ännu smärre än de, samt dolda under blomkorgens ytterkant och synliga blott från undersidan; de igenkännas på det 3-flikiga brämet, fig. 3, och äro honblommor. Frukten, fig. 5, bär i spetsen en liten hinnkant, motsvarande ett förkrympt blomfoder. - Växten har kraftig underjordstam, och de styva stjälkarna bilda täta bestånd av en meters höjd. Som vild växer arten på torra ställen, gärna i stenrös och bland buskar, nästan i hela norden. Stjälkarna kvarstå förtorkade över vintern.
Hela örtens beska smak och starka kryddlukt ange dess egenskaper som nerv- och magstärkande, lösande, svettdrivande och maskdödande medel. Dess mångfaldiga användning under förgångna tider förklarar dess stora spridning kring gårdar och byar; den odlas dessutom än i dag i trädgårdar och täppor och medtages gärna i allmogens buketter eller kryddkvastar, vartill isynnerhet en varietet med prydligt krusiga blad plägar väljas. Med renfana kan också färgas grönt. Om kött gnides med växten eller inlägges däri, skall det längre än annars kunna motstå föruttnelse (Svensk Botanik).