Roten av äkta vallört användes förr som läkemedel mot allehanda sjukdomar, invärtes brukades den bland annat mot diarré och blodspottning och utvärtes mot benbrott.
Vallört Boraginaceae, Medicinalväxt, Ört
Äkta vallört är en högväxt, flerårig ört med vingkantad stjälk.
Alias: symphytum officinale och vallört
normal
normal
N. Valgras. F. Raunion yrtti (stenrös-ört).
En högväxt, grov och sträv ört med nästanborstlikt styva hår och tjocka, mellan nerverna något skrynklade blad, som löpa ned på stjälken. Blommorna äro hängande med ungefär cylindrisk krona, vars öppning slutes av fem smala, mot varandra böjda fjäll, fig. 3, 5. Hos denna art är kronan violettröd eller (gul-)vit, medan ett par samarter, som även anträffas i Sverige, hava mörkblå krona. Symphytum-arterna förekomma på odlade, skuggiga, gräsrika ställen i s. och mell. Skandinavien, dock ej ursprungligen inhemska, utan förvildade. De hava nämligen emellanåt här i landet försökts som foderväxter, och dessutom hade särskilt S. officinale förr stort anseende som läkeört (jfr de på samma sätt numera förvildade eller subspontana nr 31 alanten och 62 flädern m. fl.). Namnen vall- och symphytum härleda sig bägge från växtens hopfogande eller sammanläkande förmåga; det var den slemlika roten, som ansågs kraftigt verksam att vota benbrott, varav denna art även fått namnet benvälla". Av de blåblommiga arterna märkes främst S. asperum Lepech., som har klocklikt vidgad krona, mycket kort foder, samt stjälk och blad rivjärnslikt sträva av små vitaktiga, knölformiga taggar; den träffas vid städer och gårdar, i parker m. m.