5-MeO-DiPT
CAS-nr: -
Summaformel: C17H25N2O
Molekylmassa: 249,7 g/mol
IUPAC: N,N-diisopropyl-5-metoxitryptamin
Trivialnamn: -
Fribas/grundform Hydroklorid
Smältpunkt (°C): - 181-182
Kokpunkt (°C): - -
Övrigt: - Lösligt i vatten.
Administrering: Rökes lämpligen Intas vanligen oralt, men kan även injiceras i vattenlösning, detta rekommenderas dock ej såvida man inte är van vid psykedelia.
För att veta exakt hur mycket man tar är det smart att lösa upp en känd mängd av ämnet i en känd mängd vatten och sedan pipettera upp sin dos.
Syntes:
Alkylering av 5-metoxitryptamin är den vanligaste vägen till 5-MeO-DiPT. Detta sker normalt genom reaktion mellan 5-MeO-T och en isopropylhalogen, som till exempel 2-jodopropan.
Problemet med just det här tillvägagångsättet är att det bildas vätejodid, som är en stark syra nog att reagera med substratet 5-metoxitryptamin eller intermediären N-isopropyl-5-metoxitryptamin på så vis att monoaminen som är en bas reagerar med vätejodiden som är en syra, och detta inhiberar tryptaminens benägenhet att agera nukleofil, vilket är nödvändigt för reaktionen.
Lösningen på detta är att man adderar en starkare bas men sämre nukleofil. Shulgin begagnar sig av diisopropyletylamin, vilket är en starkare bas än tryptaminen i fråga men samtidigt sämre nukleofil och fördärvar därigenom inte reaktionens förlopp. Diisopropyletylaminen reagerar med vätejodiden som bildas och förskjuter då jämvikten åt höger.
Om diisopropyletylamin går att substituera med andra polyalkylerade aminer är osäkert, eftersom att N-isopropyl-5-metoxitryptamin är en stark bas i förhållande till många andra aminer. Om diisopropyletylamin måste ersättas med någon annan amin, förvissa dig om att den är en starkare bas än N-isopropyl-5-metoxitryptamin först!
Referenser:
-
Toxicitet:
Tyvärr finns det för närvarande ingen toxikologirelaterad forskning dokumenterad rörande 5-MeO-DiPT, därför kan inte heller något definitivt yttrande göras på den punkten här.
Det som kan nämnas är dock att det inte finns några dokumenterade dödsfall som är relaterade till 5-MeO-DiPT-överdoser.
Referenser:
-
Förekomst:
Förekommer uteslutande som sitt hydrokloridsalt, som när det är rent är ett helt vitt (ofärgat) kristallint ämne. Det är inte ovanligt att det förekommer i ouppvägda mängder i ziplockpåsar, sällan utspätt med någonting.
Referenser:
-
Farmakologi:
5-MeO-DiPT är en hallucinogen. Det verkar rimligt att anta att i och med de stora isopropylgrupperna på monoaminen är 5-MeO-DiPT inte benäget att metaboliseras av MAO i magen, och är följaktligen aktivt peroralt.
Referenser:
-
Terapeutiska anvädningsområden:
Eftersom att 5-MeO-DiPT är en relativt ny substans så lär det dröja ytterligare några decennier innan man fastställt vilken terapeutisl kategori det bör hamna i.
Referenser:
-
Dosering (-):
Minsta aktiv dos: -
Liten dos: 8-12 mg
Stark dos: -
Överdos: 30+ mg