Har glömt vem författaren är...
Jag och min morfar tog skydd i en 'laggård' ( äkta västgötska för lada (: ) mitt i ett ordentligt oväder då det utan förvarning som dunder eller liknande, en kulblixt kom infarande från gödseldörren, farandes parallellt med båsen där korna stod. En efter en av korna föll ihop då kulblixten passerade dem.
Då den kom förbi oss så var det som om ljuset slocknade, man svimmade helt enkelt. Det gjorde inte ont men det var förbaskat otäckt att se och att vara med om en sådan sak. Det lät inget särskilt om kulblixten, bara ett svagt fräsande.
Enligt bonden som bor på gården så kom blixten ut ur dörren på andra sidan och när han såg det så rusande han dit och fann korna som då höll på att resa sej liksom jag och min morfar som, rätt vimmelkantiga, höll på att ta oss upp på fötterna igen.