Jag översätter här en del ur Kabbalah av Charles Ponce, sid 55-57:
Merkabahmystikern, eller Merkabahvandraren som han ibland kallades, hade ett mål: att träda in i Merkabahs tronvärld, men detta var ingen enkel uppgift, för den hängivne måste passera genom inte bara sju himlar för att uppnå sitt mål utan även genom sju hekhaloth, himmelska hallar eller herresäten, innan han kunde nå Merkabah själv i den sjunde och sista hekhaloth.
Förberedelserna för denna resa utgordes av de enklaste shamanistiska tekniker -- fasta och repeterande recitationer av hymner och böner. När så ett tillstånd av trans har uppnåtts, måste Merkabhvandraren skicka upp sin själ -- ner enligt senare Merkabahmystiker -- i ett försök att tränga igenom slöjan som omger Merkavah. För att skydda sig från demonerna och de onda andarna vilka i varje vändning skulle försöka krossa honom, måste den hängivne i förhand ha förberett talismaner, sigill och magiska besvärjelser. Varje lyckad passage genom ett av de sju palatsen krävde krävde ytterligare fler magiska anordningar, och den hängivne var tvungen att ha till hands, i minnet, otroligt långa och svåra besvärjelser, för att försäkra sin trygghet.
Genom hela upplevelsen var han hotad med döden. Vid ett tillfälle fås han att stå upprätt på platsen utan hans fötter. De portvakter han skulle möta, stående framför varje palats, var enorma varelser, större än berg, med blixtrande ögon, brännande kål fallande från deras munnar och våralande klot av bländande eld från deras näsborrar, deras drakliknande hästar stående bredvid drickande från floder av eld. Det var till dessa varelser som den hängivne måste presentera sina amuletterm sigiller och hemliga lösenord.