normal
En samling tankar formade i unika banor och samlade som ett energifält.
Enkla och få tankar - ju enklare själ.
Enkla och många tankar - mer komplex själ.
Komplexa och få tankar - ej nödvändigtvis komplex själ.
Komplexa och många tankar - komplex själ.
Det går ej att sätta likhetstecken mellan tanke och själ, eller mellan tankar och själ.
Det går att sätta likhetstecken mellan själ och tanke / tankar.
* En serie tankar formade i olika banor _kan_ utgöra en själ.
* En serie tankar formade i olika banor sammanbundna till en energiform utgör en själ.
* En serie tankar formade i olika banor sammanbundna till en energiform inneslutna i en behållare (kropp) utgör en individ.
En själ (individ också) som kan utvecklas är ett väsen, eller en ande.
En själ (individ också) som inte kan utvecklas är ett spöke.
normal
Ni har säkert undrat hur själar skapas? Jag vet att själar blir till när andra själar delar på sig, vilket de gör när man funderar på olika yrken eller andra val. Eller lägger energi på andra tankar, vilket ger dem delar av själen, vilka sedan utvecklas till egna själar osv
normal
Jag anser att själ är den del som tar emot medvetande (upplever, känner) och ger ifrån sig vilja (beslutar) Dessutom kan tillkomma andra egenskapen, som karaktär.
Att ha ett medvetande (kunna vara medveten) är att vara en person, och själen är det som personen upplever (är medveten om) som sitt jag.
Huruvida själar är odödliga eller inte har det spekulerats mycket om, men själar (tillsammans med medvetande) kan helt uppenbarligen inte förklaras inom ramen för hittills kända naturlagar (fysikaliska principer). Själ och medvetande är fenomen där det vetenskapliga objektivitetskravet, trots fenomenens uppenbara verklighet, ej är applicerbart. Den personliga upplevelsen kan ju PER DEFINITION inte uppfylla det nuvarande vetenskapliga kravet att vara objektiv, d.v.s. upplevas av mer än 1 person. Kravet för vad som är vetenskapligt belagt måste alltså omdefinieras ifall vetenskapen överhuvudtaget ska kunna få uttala sig om själen och medvetandet. Eller så måste vetenskapen erkänna att dess beviskrav är så höga att det kan finnas fenomen som är verkliga men som vetenskapen inte kan vetenskapligt bevisa inom objektivitetskravets ram i dess nuvarande formulering, nämligen att samma fenomen ska kunna iakttagas av mer än 1 person, för att fenomenet ska anses vetenskapligt. --- Men om medvetandet bara skulle vara ett skenfenomen, då har ju ingen upplevt något, och då är ingenting vetenskapligt! Detta visar själens (jagets) och medvetandets centrala och fundamentala roll i vår kunskap om verkligheten. Detta ställer krav på vetenskaplig särbehandling av dessa fenomen. Här är det inte fråga om några dussinfenomen som utan vidare kan buntas ihop med andra. Man kan inte extrapolera och säga att eftersom livets fundamentala mekanism kunnat förklaras materialistiskt så kan också medvetandet och själen det. Om själen och medvetandet är skenfenomen vem är det i så fall som bara upplevt sig ha upplevt något men egentlighen inte uplevt något (!)? - Jo, själen! I fråga om själen och medvetandets verkliga natur verkar vetenskapen inte ha kommit längre än till det Platon och Descartes satte fingret på: Det vi upplever är inte verkligheten sanna stoff utan bara bilder vi skapar. Hur kan något sådant som själen dö när det inte kan tänkas hur den kan uppstå ur något enklare? Hur kan någonting vara medvetet utan att ha en själ?
Tänk om hela världen är en stor virtual-reality-maskin, där vi sitter var och en i en slags flygsimulator, där våra själars beslut testas för att avslöja sina karaktärer, kanske för något högre syfte. Eftersom själen och medvetandet inte har förklarats vetenskapligt är en sådan världsuppfattning minst lika rimlig som en dogmatiskt materialistisk världsuppfattning. För övrigt går den väl ihop med relativitetsteorins synsätt att inget hindrar att alla iakttagare alltid anses orörliga som en flygsimulator!
