Jaget
Eftersom man skapar utifrån sig själv så antar jag att vi bör börja med att definiera vad vi är för någonting. Jag talade tidigare om universums utseende, jag tänkte gå in på, och fördjupa mig i, ungefär samma sak, fast ur ett annat perspektiv ditt!
Jag måste återigen gå in på mina knepiga tankegångar om medvetandenivåer. För att fatta mig kort: den du är, är Kärnan. Du är allt som existerar. Tack vare medvetandefiltret så upplever du dock inte detta, vilket i sig har en stor poäng som jag tidigare förklarade. Den du upplever att du är, är en uppdelning av ditt högsta jag som upplever valda delar av en och samma sak som uttrycks på olika sätt. Jag kommer dock att skilja på Kärnan och Jaget. Kärnan är din högsta varandeform. Jaget är den du är just nu. Det finns otroligt många Jag i universum, men bara en kärna.
Jaget är ett flytande begrepp. Många anser att Jaget är det samma som psyket. Andra sträcker sig så pass långt och kallar Jaget för själen. För mig är Jaget ingenting fast, utan är det samma som din nuvarande upplevelse. Vad du upplever beror på hur medveten du är. Vi börjar från grunden
Du är inte din kropp. Din kropp lever och är medveten i sig själv. Man kan säga att kroppen har sitt eget Jag. Kroppens Jag är medveten om sina celler, infektioner, brister etc., och gör det som krävs för att göra sig frisk. Kroppens Jag är inte frånskiljt från dig, du upplever det som att du kan kontrollera din kropp, medan kroppens Jag skulle anse att det var fritt, och inte en del av någonting annat. Precis som du kan anse att du inte är en del av Gud.
Vi pratar redan här om två skiljda Jag. När du får kraftig smärta så kommer du att uppleva detta väldigt kraftfullt, och hela ditt Jag kommer att fokuseras på denna smärta. Du kommer därför att uppleva det som att du är din kropp. Ingenting annat spelar då längre någon roll för dig, för du mår inte bra, eftersom kroppen inte mår bra. I själva verket kan du må hur du vill genom att förändra ditt varande, men på grund av din låga medvetandenivå så kommer du att känna dig helt fast i situationen.
Du har troligen känt både kärlek och hat någon gång i livet. Har det känts riktigt starkt och närvarande någon gång? Kanske har du älskat någon så innerligt att allt annat försvinner ur ditt medvetande. Du är då dina känslor. Ditt Jag är kärlek. Precis som med fysisk smärta så är du då förblindad av någonting annat än just känslan.
Många hävdar ju att man är sitt psyke. Kan även kallas för sitt sinne, eller sina tankar. Jag gör ingen skillnad på detta. Vi känner oss kanske väldigt resonliga och intelligenta många gånger, och vi kan råda över både känsla och kropp. Främst i västvärlden är bilden av att vi är våra tankar stark. Detta har en simpel förklaring; det är där vi har placerat våra Jag. Det är inte så att du nödvändigtvis måste vara dina tankar, det är helt enkelt där du befinner dig för nuvarande.
Så du är varken din kropp, dina känslor eller dina tankar. Du är ingen fast form, utan är det du väljer att vara. Du är vad du väljer att uppleva.
Man kan dra paralleller med ickemänskliga djur. Amöbor, maskar, maneter och sådana djur skulle jag kalla för en låg form av liv. Jag är inte alls säker, men jag skulle tro att deras Jag är bundna tätt vid sina fysiska kroppar. Dom upplever ingenting annat. Dom har inte heller vad vi skulle kalla ett starkt känsloliv.
Ser vi på högre former av djur, så som delfiner, hästar, katter, hundar, kor och så vidare så märker vi en förändring. Här är de medvetna om lite högre känslor, som inte är fysiska. De kan vilja vara tillsammans med andra varelser, eller de kan bara vilja dra sig undan en stund och ta det lugnt. Detta påverkar inte kroppen alls, därför kan vi anta att de känner. Dessa djur visar även på en låg form av tankegångar. Man ser i deras ögon att de resonerar när de stöter på problem. Men det är någonstans här som de ickemänskliga djuren har stannat, medan vi människor har utvecklat oss högre. Högre är dock relativt, högt och lågt är bara två olika sätt att vara på, varken mer eller mindre.
Människan kan tänka lite längre. Vi kan se på oss själva utifrån (långt ifrån alla människor gör detta dock). Vi har även ett rikt känsloliv, och kan även känna saker som står utanför oss själva (empati). Vissa av oss har dessutom kommit högre än tankar, vi har börjat nå vårat varande. Dessa har helt enkelt klättrat närmare kärnan, och har ett vidare perspektiv. Ifrån ett högre perspektiv kan vi även råda mer över kropp, känsla och tanke. Vi kan läka våra kroppar genom rätt tankar. Vi kan må bättre genom att inte låta negativa känslor störa, och vi kan även förhindra negativa tankegångar.
Som sades tidigare så är syftet med uppdelningen mellan Kärnan och Jagen att uppleva. Det går nämligen inte att uppleva särskilt mycket när man känner till alla faktorer och är fullständigt objektiv. Allting flyter nämligen ihop till en och samma sak. Så allting är precis som det ska vara egentligen gällande varelsers, ibland, låga Jagform. Det är dock en sak som jag anser att vi har missat. Vi lever oss in så fullständigt i våra upplevelser att vi inte känner att vi kan komma därifrån. Tanken på att vi kan komma ifrån det dyker inte ens upp. Och jag tror att man kan uppleva mycket mer, och framförallt önskvärda saker, genom att inte vara fullt så fast vid sin illusion som man kallar verklighet.
Genom att vara en del av den lägre världen, men samtidigt vara medvetet förbunden med den högre så kan vi mycket lättare hantera och ta åt oss upplevelserna vi får här. Jag föreslår alltså att vi stiger i medvetandenivå för att göra våra liv lättare.
Jag tycker att vi alla ska påminna oss själva om vilka vi är, och vad vi gör här, hela tiden. Varje sekund bör vi vara medvetna om att vi existerar och vad vi väljer att göra med våra liv just nu. Inte glömma bort oss i vardagen och falla in i negativa tankemönster utan anledning.
Sätt dig ner och skriv en lapp med saker som du vill vara. Egenskaper alltså. Påminn sedan dig själv så ofta du bara kan om att du är dessa saker. Agera som om du vore det, och du skall se att du blir det. Det är svårt att inte falla tillbaka, men det går!
Nästa gång du tappar mjölkpaketet så att all mjölk rinner ut på din nytvättade matta; hindra dig själv från att agera negativt. Då menar jag inte att du skall svälja din ilska, det är inte sunt det heller. Du skall hindra dig själv från att skapa ilskan från första början! Det gäller alla negativa känslor och tankar du har försök inte slå bort dom, lev i stället ut dom, men leta upp orsaken till deras existens och se till att sluta upp med att skapa dem.