OBS
Detta är en text som jag skrev när jag var ca: 13 år (fyller 18 i sommar). Därför ber jag er ha detta i åtanke:
1: jag kommer inte ihåg vad jag skrivit, kanske inte heller kan motivera det i skrivande stund
2: denna text var ursprungligen för mina ögon, endast! så innehållsmässigt helst ingen kritik.
=) tack för er förståelse (förstånd)
Några tankar över vår existens
Jag vet inte meningen med livet. Om jag skulle ha gjort det skulle säkert detta arbete ha blivit mycket kortare eller mycket längre än vad det egentligen är, beror naturligtvis på hur enkel svaret är. De största skillnaderna för att finna svaret på vår egen existens mot andra mer vardagliga frågor som t.ex. vilket klädesplagg man ska bära är att det finns två stycken gigantiska dilemman.
För det första Finns det över huvud taget en mening med livet, i sådana fall vart ska jag leta för att hitta den? och för det andra Om det nu finns en mening med livet skulle människan kunna vara kapabel till att förstå eller ens kunna förnimma den?.
Dessa frågor har lagt käppar i de flesta människors sökande så därför har många gett upp. Eller snarare bildat en egen subjektiv uppfattning varför vi existerar. Denna rörelse som detta skapar är känd över hela världen
religionen. Denna synvinkel kanske kan kännas ganska skoningslös, men när det gäller denna fråga har jag i alla fall till en början valt att vara ganska objektiv. Är religion en dålig rörelse? Trubbar den av människans förmåga att vara subjektiv? Jag skulle vilja svara lite nonchalant både Ja och Nej. Låt mig förklara genom att använda de första dilemmana. Föreställ dig att det inte finns en mening med livet.
Då är ju religion ett ypperligt sätt att skapa sin egen falska förhoppning. Människan känner i de flesta religioner trygghet och gemenskap och är därför en mycket bra redskap för att handskas med frågan.
Tänk dig då att det finns en mening, men vi kan inte förstå den.
Nu blir det genast lite värre. De flesta religioner har medvetet eller undermedvetet lyft upp människan som ett högre väsen som förstår det mesta (allt). Där skulle man kunna säga att religion har en avtrubbande effekt på människans funderingar.
Vad ska man då leta efter? Tja, det vet ingen riktigt ännu. Eller rättare sagt det finns säkert miljoner människor som är övertygade vad meningen med livet är, men de har ännu inte bevisat det. Så på den grunden antar jag att ingen vet vad meningen med livet är.
Att försöka hitta meningen på livet är ungefär som att gå in i en labyrint. Det finns en väg ut som är objektiv och ett oändligt antal vägar som är subjektiva där det på marken är skrivet genväg men som ofta leder till återvändsgränder.
Konsten att filosofera
I det här sammanhanget är det oerhört svårt att filosofera. Jag menar, vem skulle inte kunna komma på att allting består av atomer? Det här är lite svårare saker. Tungvikt i filosofi skulle man kunna säga. Det är otroligt lätt att hamna vilse i frågan om livets mening. Sannolikheten att hitta fel svar är väldigt stor (förutsatt att meningen med livet faktiskt är objektiv). För att förstå hur svårt det egentligen är kan man föreställa sig en våg. På ena sidan hänger frågan Vad letar jag efter? och på den andra hänger frågan Existerar det jag letar efter?. Nu skulle man kunna tro att för att få fram totalvikten av dessa frågor sa adderar man, men nejdå. Eftersom vi är så komplexa i vårt medvetande så tar vi naturligtvis och multiplicerar dem för att sedan dra produkten i kvadrat. Resultatet är oändligt eftersom möjligheterna är oändliga. Endast ett svar är dock korrekt.
Nu kan man fråga sig varför man egentligen överhuvudtaget skulle våga filosofera i ämnet och svaret är väl att vi i våran natur är otroligt nyfikna.
De förskräckliga fällorna
Eftersom ämnet har ökat i svårighetsgrad måste ju såklart fällorna öka! Med fällor menar jag egentligen lösa ändar eller återvändsgränder. De flesta bygger på rädsla, som t.ex. Jag kommer en dag att dö, vad kommer hända sedan? dessa frågor varierar starkt från person till person men dessa förrädiska frågor brukar ofta vara resultatet till filosofstunder om livet. Personen som ställt sig den frågan kan bli allt från lätt illamående till att få en känsla av ensamhet och för att sedan bli panikångestdrabbad. Känslan av att man dras bakåt och en tyngd i magen är också ett kännetecken. Många blir så hårt drabbade att de blir helt avskräckta från ämnet och blir anhängare till en religion snarast möjligt. Botemedlet efter en sådan här attack är att andas djupt ett par gånger och sedan ta en promenad eller dylikt, det brukar oftast hjälpa.
Man kan också välja att dra nytta av sin okunnighet. Genom att möta frågan i lite buddhistisk anda. T.ex. Jag är jätteorolig för en tenta som jag ska skriva imorgon! Svar: Äsch det är väl inte så farligt, vi vet ju inte ens vad meningen med livet är
Dödlighetens nackdel
Tid är inte bara pengar. Den bestämmer också hur länge vi får filosofera. Eftersom det är så otroligt svårt att filosofera över ämnet så har många, inklusive jag, valt att förlika sig försiktigt med vetenskapen. I den beteckningen är ju inte livets mening objektivt utan helt subjektivt (ontologiska uppfattningen). Skilj mellan subjektivitet och subjektivuppfattning.
Därav är jag intresserad av en TfA (Teori för Allting). Den teorin skall kunna förklara allt i universum och om då verkligheten är bunden till TfA så ska ju den kunna förklara meningen med livet! Alltså med andra ord har jag valt en genväg som kan spegla den ontologiska vägen och därmed ge mig rätt svar (ingen har dock sagt att så är fallet, det är därför jag skrev förlika sig försiktigt förf. anm.).
Slösa bort ditt liv
Man skulle kunna tänka sig att man enligt många i rent sunt förnuft (vad det nu är) kastar bort sitt liv genom att sitta och försöka komma på meningen med livet. Tja där kan jag delvis hålla med. Tänk er att det inte finns en mening, då är väl det lika bra och försöka leva ett roligt liv istället för att sitta och fundera hela tiden.
Men ibland kan jag också känna att jag skulle vilja ta ledigt från all civilisation och resa till en avlägsen plats för att sitta och fundera frenetiskt. Orsaken till dessa tankar är oftast Nej, jag kanske går miste om något! Jag kanske redan skulle veta vad meningen med livet är om jag suttit och funderat lite längre. Denna tanke kan istället vara en fälla! Inte i den bemärkelsen inom filosofin utan i ditt sociala liv. Det gäller att hitta en balans.