befäst
Detta är vad Buddha kom på efter att ha nått den högsta insikten och verkligen blivit en buddha. Hela hans lära är byggt på vad som följer. Dock finns det mycket, mycket mer att läsa om just detta, buddhismen är en hel vetenskap.
Den åttafaldiga vägen (atthangika-magga)
1. Allt är lidande
Vårt
liv är fyllt av otillfredsställdhet. Du kan tyckas
lycklig, med tur i både
spel och
kärlek. Men den
dagen kommer då du förlorar det du håller kärt, allt är förgängligt. Som pricken över i åldras du och dör. Inte alltför trevligt.
2. Vad är då orsaken till lidandet?
Svaret är människans begär, vi vill utföra saker, bli rika, uppleva kärleken vara
glada och lyckliga. Och det är detta som är felet! Denna livstörst och detta begär gör så att vi
återföds. Buddhismen och
hinduismen ser själavandring o.dyl. som en
självklarhet, att vi på grund av vårt begär återföds gång på gång på gång på gång på gång på gång. Enligt Buddha är det
längtan efter liv som är är problemet, orsaken till lidandet.
3. Hur blir vi av med lidandet?
Livstörsten måste sina, torka ut helt. Först då kan den totala utslockningen ske,
nirvana.
4. Hur uppnår man slutet på lidandet?
Först och främst måste du upphöra med all sinnlig
njutning, sluta att göra roliga och trevliga saker som du tycker om. Men märk väl att det inte betyder att du ska
leva ett
trist liv. Att plåga sig själv, som en
asket, är också felaktigt, det ökar bara ditt lidande. Den rätta vägen är Buddhas väg och kallas den åttafaldiga vägen. Följer man den uppnår man ro och
visdom. Och till slut, nirvana.
Den enda rätta vägen för att nå nirvana brukar symboliseras av ett hjul med
åtta ekrar som i sin tur kan delas in i
tre huvudgrupper.
Panna
Rätt uppfattning
Rätt förståelse
Sila
Rätt tal
Rätt handlande
Rätt liv
Samadhi
Rätt strävan
Rätt medvetenhet
Rätt meditation
I Sogyal Rinpoches bok finner vi dessa kloka ord [1]:
Att ta livet på allvar betyder inte att vi ska tillbringa all vår tid med att meditera som om vi levde i Himalaya eller i det gamla Tibet. I dagens värld måste man arbeta och tjäna sitt uppehälle, men vi bör ändå inte fastna i nio-till-fem-tillvaro, där vi lever helt utan uppfattning om livets djupare mening. Det gäller att uppnå jämvikt, finna en medelväg, att lära sig att inte trötta ut sig själv med ovidkommande aktiviteter och göromål, utan i stället förenkla livet så mycket som möjligt. Nyckeln till en lyckosam jämvikt i det moderna livet ligger i enkelheten. I buddhismen är det detta som ytterst menas med disciplin... disciplin betyder alltså att göra det som är lämpligt eller riktigt... detta leder till sinnesfrid.
Budorden
För att uppnå nirvana råds lekmännen (det vanliga folket) att följa fem föreskrifter, liknande kristendomens tio budord. Dock kan hinayanabuddhisterna inte räkna med att bli befriade från lidandet redan i nästa liv som mahayanabuddhisterna. [2]
1. Döda ej (gäller både människor och djur, många buddhister är vegetarianer)
2. Stjäl ej (var nöjd med det du har och trakta inte efter någon annans ägodelar)
3. Var ej otrogen (håll dig till din egen äkta hälft)
4. Berusa dig ej (alkohol och narkotika är ovanligt)
5. Ljug ej (sanningen är alltid bäst)
Bakom dessa principer ligger tron på karma, gärningarna och deras effekt, med alla möjligheter och förpliktelser det innebär. Det är din karma som avgör i vilken av de sex världarna som du kommer att återfödas i och i vilken form. Du kan bl.a. bli helvetesvarelse, djur, gud eller en vanlig människa (som iochförsig är djur de också). Det beror på hur du skött dig i ditt förra liv.
Inriktningar
Man brukar dela upp buddhismen i två inriktningar, hinayana och mahayana. Det är de två största, men utifrån dem finns det ett otal olika sorters buddhism ex dhyana (zen/chan) som främst ägnar sig åt meditation.
En viktig del av hinduismen är tron på karman och återfödslen. Den finns ju som bekant också i buddhismen. Hinduerna tror att gudar kan förbättra/försämra deras liv och offer är vanliga. Buddha däremot, han sa:
Visst det finns gudar och andar, men de är i det närmaste maktlösa och har ingen kraft att förändra ditt liv.
Numera är dock offer ett inte alltför ovanligt inslag i buddhismen eftersom buddhismen har blandats med andra religioner och lokala trossätt.
Högtider
Enligt traditionen föddes, upplystes och dog Buddha på samma dag, fast olika år så klart. Detta firas fullmånedagen i april/maj och kallas Vesak. Någon annan storhögtid har man inte, men varje gång månen är full bär det av till templet för att offra och meditera.
normal
Buddhismen
Kejsar Ashoka var den som verkligen fick fart på buddhismen efter Buddhas död. Han var en krigare innan han avsvor sig allt dödande och blev en hängiven buddhist, och spred icke-våldsbudskapet på stora stenpelare (som fortfarande finns kvar). Han spred missionärer utomlands, t.ex. Sri Lanka och Burma, där befolkningarna fortfarande är buddhister. Tack vare Ashoka kunde buddhismen utvecklas till den världsreligion den är idag.
En hinduisk motreformation på 700- och 800-talen gjorde att buddhismens ställning försvagades i Indien. Runt år 1000 gjorde Islam sin inmarsch i landet och gjorde så att buddhismen nästan helt försvann från dess ursprungsland.
Som brukligt när det kommer till religiösa läror, så kunde dess utövare inte enas om hur läran skulle tolkas. Buddhismen spreds i en nordlig och en sydlig del. Den södra delen kallar sig för theravada (de gamles skola), eftersom de anser sig följa den äldsta formen av Buddhas lära. Theravadabuddhister hittar man främst i Laos, Burma, Thailand, Kampuchea, och på Sri Lanka. Läran är mycket konservativ och sträng, och kallas även för hinayana (den lilla vagnen), eftersom den ger färre människor möjlighet till att nå frälsning, d.v.s. bara munkarna. Utövarna tycker däremot att namnet är nedsättande. Den andra delen, den norra, Mahayana (den stora vagnen), är mer öppen och liberal. Där anser man att alla kan nå frälsningen, utan att för den skull behöva vara munk. Mahayana utövas i Kina, Korea, Japan (där den delar förstaplatsen med shintoismen), Vietnam, Nepal, Butan och Sikkim. I Tibet och Mongoliet traskar man efter de två vagnarna med sin lamaism - och det är där Dalai Lama kommer in i bilden.
I Sverige finns det, tror man, omkring 10 000 buddhister, de flesta invandrare. Det är svårt att säga ett exakt antal i världen totalt, men man brukar anse att det uppgår till ca 600 miljoner.
Buddhas idé gick ut på att det finns fyra ädla sanningar om lidandet. Dessa sanningar är själva grunden för buddhismen:
1. Sanningen om lidandet (allt liv innebär lidande)
2. Sanningen om lidandets orsak (begär till livet, till saker, etc.)
3. Sanningen om lidandets upphörande (lidandet finns så länge begäret finns)
4. Sanningen om vägen till lidandets upphävande (Nirvana når den som följer medelvägen, även kallad den åttafaldiga vägen (åtta vägvisare som pekar mot målet - Nirvana: rätt kunskap, rätt beslut, rätt tal, rätt handling, rätt yrke, rätt strävan, rätt minne och rätt meditation), vilken man symboliserar med ett hjul.
Enligt Buddha är allting förgängligt i vår värld - ingenting består. Det enda som återföds hos oss är vår karma, inte vår själ/atman.
En sorts trosbekännelse är tillflyktsformeln som man även kallar de tre juvelerna: Jag tar min tillflykt till Buddha (den upplyste). Jag tar min tillflykt till Dharma (läran). Jag tar min tillflykt till Sangha (munkorden).
Man har även fem stycken budord, som man bör uppfatta som det vore bättre om du avstod ifrån
istället för du skall icke, eftersom man inte vill att buden ska vara så betvingande, eftersom det är föga med kärlek i tvång. Återkommer till vilka buden är under avsnittet QUAN YIN-METODEN.
Munkarna (det finns faktiskt nunnor också, vilket Buddha inte var helt lycklig över, men han tyckte att även kvinnor hade rätt till att helhjärtat ägna sig åt religionen) och deras liv, samt zenbuddhism och även kloster lämnar jag därhän. Det är bara meningen att här ska stå lite kort om buddhismen i sig, och det har jag gjort. Det jag nyss nämnde är överkurs. Bodhisattva kommer jag till i nästa avsnitt. Vad finns då kvar?
Jag kan förstås nämna att den halvklotformade byggnaden man i Indien kallar stupa eller pagod kallas wat i Thailand. Dessa underliga byggnader uppfördes ursprungligen över en relik, t.ex. en hårlock från Buddhas huvud. Pagoderna finns i olika storlekar och utföranden överallt på buddhistisk mark. Högst upp, eller runt byggnaden i sig, brukar det finnas sju (eller nio?) ringar, som representerar vägarna till Nirvana. Om jag inte missminner mig är det spiran på toppen som symboliserar nirvana.
Inom buddhismen är man sparsam med högtider, vilket jag kan förstå. Allting är ju förgängligt i alla fall, varför fira eländet? Den mest betydelsefulla är wesak, som firas i tre dagar, runt fullmånen i maj. De tre dagarna symboliserar Buddhas födelsedag, upplysning och död. Man har en tideräkning beräknad efter när Buddha gick in i Nirvana, vilket betyder att vi i år har nått fram till 2565. Under högtiderna ger man ofta gåvor till klostren.
normal
Buddistisk Messianism,
The Coming Buddha
The Coming Buddha Until recently, almost no Buddhist scholar, Western or Eastern, would term Buddhism messianic. While all books on the religion mentioned briefly the traditional hope in a Buddha-to-come, no one felt that it deserved more than passing notice. Messianism, however, has reappeared in contemporary Theravada Buddhism, especially in Burma.
According to Buddhist scripture, Gautama predicted that at some future time another Buddha would come to help men set up an ideal kingdom of righteousness and peace. The coming Buddha is called Mettaya, (Sanskrit: Maitreya) meaning love. In Theravada temples he is portrayed as a king rather than a monk because of his role as a ruler in the new world order. Most of the time the Maitreya hope has not been a major part of Buddhist piety. However, when Theravada monks and laymen were freed from colonial subjection after World War II, in the excitement of win- ning their independence, a new age seemed at hand. If the first 2500 years was a time of toil and trial for them, the next 2500 years would be filled with dazzling victories.
