Förändring genom självobservation
Vipassana är ”att se saker för vad de är” och är en av theravadabuddhismens meditationsgrenar. Det är en av Indiens äldsta meditationsformer och den sägs vara utvecklad av Buddha själv.
Den används för att nå insikt i tillvarons verkliga beskaffenhet, en djupare rening av sinnet där bindningarna till samsara elimineras och människan når full läkning och frihet från lidande, ett balanserat sinne fullt av kärlek och medkänsla.
Ingångskoncentrationen (s.k. access-koncentration) kännetecknas av lugn och stillhet i kropp och sinne, så att endast spridda tankar passerar.
Tidigare koncentrationsträning har till stor del fallit bort - den hör hemma i samatha och är en del av den åttafaldiga vägen.
De mest utbredda teknikerna som används idag är U. Ba. Khins vipassana och Mahasi Sayadaws noteringsteknik. De är båda framtagna för och anpassade för att gemene man ska kunna praktisera dem.
Målet med meditationen är insikt genom ökad medvetenhet, klarhet, självkontroll och frid.