normal
Det finns även särskilda devor för varje djurart, ungefär djurandar
En djurande är en levande personifiering av en hel djurart. Den kan fungera som djurartens kollektiva medvetande, som dess gud eller som dess härskare. De lärde tvistar om vilken funktion en djurande egentligen fyller. Den vanligaste teorin är att de är djurens motsvarighet till gudar; de skapas av djurens tro på samma sätt som gudar skapas av människornas. Andra tror att de är någon form av skyddsandar, som skapats för att skydda naturen från människornas skövlingar. Djurandarna själva vet inte heller och många av dem verkar inte bry sig om sådana metafysiska resonemang.
De flesta djurandarna lever hela sitt liv precis som vanliga djur. Sådana djurandar är ofta väldigt primitiva. De har inga begrepp om saker som rör något annat än bete, bytesdjur och parning, även om de är precis lika intelligenta som en människa. Andra djurandar går åt rakt motsatt håll. De ser till att utbilda sig, lära sig så mycket som möjligt om människor, mänskligt beteende och de senaste teknologiska framstegen. De kan dock inte riktigt förlora kontakten med naturen. även om vissa av dem försöker så gott det går.
Alla djurarter har minst en egen djurande. Å andra sidan finns det en del som har många djurandar. Vargarna, till exempel, har över trettio djurandar, som ofta jagar i flock, djupt inne i urskogarna.
Djurandar kan förvandla sig till människor om de behöver ta reda på saker här, jag träffade björnarnas djurande en gång, han lärde mig lite om fighting och överlevnad.
normal
Devariket tillhör växtriket. Vilket innebär att de inte har egna själar utan gruppsjälar. Människan har också det därför är vi en del av växtriket och kan lära oss massor av devorna. De tar sig olika former beroende på växterna.
Det som gör devorna unika i sin dimension är att de lever i ett naturligt flöde av ki energi. De har en naturlig balans som människan strävar efter. Tex. Om våren kommer de ur marken, blommar för att sedan dö på hösten. Trots att de inte dör utan fortfarande ligger i vila en återfödelse vila kan man säga. När våren kommer så återföds de igen. De har ett naturligt flöde av energi både från jorden och himmlen. Det är just detta människan kan lära av då vi är en del av devarikét. Devariket, devorna saknar de instinkter, begär låt mig säga grymhet som finns i både djurriket och människoriket. Devorna äter inte varandra! De lever på ljus skulle man kunna säga. Vill man tona in sig på deva riket så kommer man i mötet med dem att få mycket kunskap om helheten och den ständiga energirörelse som hela uniersum består av. De är mycket goda.
Ën gång frågade jag devorna hur jag skulle göra för att människor skulle få möta dem. Deras svar var: När människan är beredd att komma till vårat rike så kommer vi att synas för dem, vi kommer inte att möta människan i hennes.
Devorna är rena som sorgfria barn.
normal
Inom buddhismen har sedan drygt 2500 år återfödsel ansetts möjlig i en av de sex samsariska världarna - varav devorna bebor samsaras högsta plan som är en lycklig värld.
En deva upplever njutningar av ett nästan drömlikt slag. Dessa stolta varelser lever i palats av juveler och hänger sig åt alla slags sensuella nöjen. Men eftersom de är så distraherade av fröjderna så anstränger de sig inte att skapa bättre karma utan förbrukar den goda karma de samlat i tidigare liv.
När de till sist dör återstår bara negativ karma och de störtar direkt ned i en av de olyckliga världarna.
Under den sista veckan av en devas liv (som sägs vara 350 människoår) upplever devan mer psykisk vånda än den lägst stående narakvarelse (i helvetet).
