Flogiston
Naturen är full av ämnen som kan brinna; detta fenomen fängslade vetenskapen och man skapade under början av 1700-talet flogistonteorin, denna var rådande i över ett halvsekel.
När väl grundämnet syre upptäcktes övergavs teorin.
Ordet Flogiston kommer, från grekiskan, ordet betyder förbränd. Flogiston var namnet på ett hypotetiskt ämne som man tidigare har trott fanns som komponent i alla ämnen som kunde brinna, man föreställde sig att det försvann när ämnen förbrändes.
Eftersom flogiston avgick vid förbränning så trodde man att askan efter det brunna var det verkliga ämnet, dvs. att det var renare än före förbränningen.
Man trodde t.ex. att en metall var en förening mellan flogiston och metallens oxid.
Flogiston hade märkliga egenskaper, eftersom en oxid ofta är tyngre än ursprungsmaterialet så trodde man att flogiston hade negativ vikt. Vidare, eftersom luftvolymen minskade när en förbränning skedde i ett slutet utrymme, så trodde man att luft mättat med flogiston hade mindre volym än luft utan flogiston d.v.s. flogiston hade negativ volym.
Flogistonteorin fick dödsstöten av den franske kemisten Antoine Laurent de Lavoisier han förklarade förbränning som oxidering dvs. att det brännbara ämnet förenades med syre.