normal
Mannen från Österrike
Plötsligt ställde sig en karl på ett av borden i en ölhall i München. Han pratade om hur orättvist Tyskland hade blivit behandlat i freden vid Versailles 1919, och folk lyssnade på honom. Kanske låtsades de bara, för att göra honom glad. Några som däremot inte blev glada av hans lilla tal var myndigheterna - polis tillkallades och mannen arresterades.
Mannen, som för övrigt var österrikare, sattes i tyskt fängelse, där han författade en bok, som behandlar samma sak han egentligen pratade om i ölkällaren, fast i utökad version. Boken, Mein Kampf, beskriver precis vad det är den lille österrikaren hade i kikarn. Han ville göra Tyskland starkt igen, bort från det förnedrande nederlaget i Versailles några år tidigare. Han ville göra Tyskland till en supermakt, där övermänniskorna skulle regera. Ingen leker med det tyska folket ostraffad, det skulle han bevisa!
Incidenten i 1920-talets München har kommit att kallas Ölkällarkuppen. Mannen som var dess uppkomst bar namnet Adolf Hitler. Han och hans läror var uppkomsten till det som kom att beskrivas som det Andra Världskriget.
normal
Hitlers Machtübernahme
För att överhuvudtaget kunna störta en nation in i en blodig strid krävs det att man sitter i dess styre. Hitler och hans Nationalsocialistiska parti röstades in i riksdagen under tidigt 1930-tal. Folket krävde någon som kunde rädda dem ur lågkonjunkturen och ge dem arbete igen, och Hitler lovade dem det. Han gav dem det. Syndabockar till eländet? Han gav dem det också.
När Hitler väl satt i rikets styre såg han till att sitta kvar. Dödligheten bland hans motståndare ökade dramatiskt, och han såg till att ta över mer och mer. Till slut förklarade han sig statschef. Alla partier förbjöds, utom de högerextrema Nationalsocialisterna. Att de kallades socialister, som ju brukar hålla sig på vänsterkanten i politiken, men var högerextrema, var förmodligen helt enkelt vara för att invagga folket i en falsk säkerhet. Socialister är ju traditionellt på arbetarnas sida, och att då kalla sig nationalsocialister är ju för att understryka vi är på er sida, på Tysklands sida, på de tyska arbetarnas sida. Tyskland hade blivit en diktatur.
Nationalism brukar utvecklas till imperialism, vilket skedde som en naturlig följd. Tyska trupper började röra sig österut - Tjeckoslovakien intogs när dess statschef var i Tyskland på Hitlers inbjudan. Hitler lät honom till och med vänta medan han själv var på bio. Inte förrän vid ett-tiden på natten, då den tjeckoslovakiske statschefen var milt sagt irriterad på ohyfsade frånvaro, dök Hitler upp och förklarade att Tjeckoslovakien var hans, or else. Tyska trupper marscherade in i landet i mars 1939. Detta var bara början.
Slovakien gjordes till tysk lydstat, och Hitler började sikta in sig på Polen, som han tyckte skulle bli ett bra ställe att bygga autostrada på. Det tyckte inte Polen, som bad omvärlden om hjälp. Både Tyskland och Storbritannien/Frankrike försökte vinna stöd hos Sovjetunionen, men det var Tyskland som slutligen fick det, varpå man skrev under en icke-angreppspakt i slutet av augusti 1939. I ett hemligt tillägg stod det att Polen skulle delas mellan de två, medan Baltikum, Finland och delar av Rumänien skulle tillfalla Sovjet.
normal
Blitzkrieg
Den brittiska premiärministern Neville Chamberlain hade tidigare kritiserats för sin flathet inför Tyskland, så han hade tillsammans med Frankrike lovat att hjälpa de stater som kände sig hotade av Hitlers armé, i hopp om att det skulle få Hitler att tänka både en och två gånger innan han gjorde något dumt. Det misslyckades. Den 1 september, bara en vecka efter den tysk-sovjetiska paktens undertecknande, gick Tyskland in i Polen. Ingen krigsförklaring gavs. Överfallet, blixtkriget (det kom som en blixt från klar himmel och var över ungefär lika snabbt som det kommit), överrumplade Polen, som snabbt föll i tyskarnas händer. Den 3 september 1939 förklarade Storbritannien och Frankrike krig mot Tyskland.
Under 1940, genom en rad blixtoffensiver, föll även Holland, Belgien, Frankrike, Danmark och Norge. De instängda brittisk-franska styrkorna, inklämda mellan havet och Nazityskland, lyckades rädda sig över till Storbritannien via Dunkerque. Den norska kungafamiljen och regeringen hade för övrigt också lyckats fly till England, i samband med att Norge föll.
Året efter belägras Grekland och Jugoslavien, och försöker sedan med Sovjetunionen. Syftet med blixtkrig är att vinna innan motståndaren riktigt har hunnit förstå att de är anfallna. När motståndaren istället håller stånd mot attackerna går luften så att säga ur anfallaren. Både Storbritannien och Sovjetunionen stod tappert emot de tyska attackerna, och blev aldrig en del av Stor-Tyskland. Hade även de fallit är det ingen som vet hur världen skulle ha sett ut idag.
normal
Churchill, Frankrikes fall och Mussolini
Neville Chamberlain hade tvingats att avgå efter massiv kritik eftersom Norge hade övertagits av Tyskland. Planerna hade varit att hålla Hitler borta från Norge, men det misslyckades, vilket man skyllde på Chamberlain. Han tillträddes istället av Winston Churchill, som i sitt första tal till det brittiska folket yttrade: Jag har ingenting annat att bjuda er än blod, svett och tårar. Mannen med cigarren var även oerhört optimistisk och full av stridslust, vilket gjorde honom till en bra ledare. Hans många klassiska tal skulle komma att betyda mycket för alla de brittiska soldaterna som varje dag stred mot Tyskland.
Never in the field of human conflict was so much owed by so many to so few.
- Churchill ang. de som stred i Slaget om England
Redan samma dag som Churchill tillträdde posten som premiärminister anföll Tyskland Storbritanniens bundsförvant Frankrike. Trettiofem dagar senare tågade tyska soldater genom Triumfbågen i Paris - Frankrike var utslaget och bad om vapenstillestånd.
Italien, som hitintills inte varit med i kriget, ändrade sig några dagar innan den tyska segermarschen i Paris. De gick in på Tysklands sida. Mussolini och hans Italien hade ogillat Hitlers krigsstart 1939, eftersom Italien inte hade rustat färdigt vid det tillfället. När nu Tyskland såg ut att segra ville Mussolini inte bara stå och se på - han ville också ha del i äran. För de stackars fransmännen gjorde Italiens inhopp varken från eller till, de var besegrade hur man än såg på det. Däremot var Italiens sidval ett hot mot den brittiska sjöfarten i Medelhavet och genom Suezkanalen - men britterna hade större problem än så.
normal
Slaget om England
Efter Frankrikes fall planerade man genast att försöka sig på att erövra Storbritannien. Inte med en gång, dock. Hitler hade räknat med att britterna skulle sluta fred efter deras bundsförvants nederlag, men det brittiska svaret blev att tillsätta en ny premiärminister. Därigenom visade man att man inte tänkte ge upp utan strid. Alltså fick de tyska militärstrategerna tänka ut något nytt - England skulle erövras.
Tyskarna planerade att bomba sönder hamnar och fartyg, flygfält och flygplan och krossat motståndsviljan hos de civila med massiv bombning av de större städerna. Efter det kunde man föra över 200 000 soldater över Engelska Kanalen.
Frankrike hade velat ha hjälp av Storbritanniens jaktflyg tidigare, men Churchill hade vägrat. På så sätt hade de nu vapen att sätta emot när tyskarna kom, vilket hindrade landet från att bli invaderat.
I augusti och september 1940 föll oräkneligt många bomber från fler än tusen flygplan över olika mål i Storbritannien. Landet hade dock ett modernt luftförsvar med ett hemligt vapen: radarn. Stridscentralerna i Storbritannien, där bl.a. Biggin Hill (en charmig liten ort strax söder om London) ingick, kunde se på sin topphemliga, nya uppfinning när tyskarna var på väg, och behövde inte slösa ammunition i onödan.
När tyskarna insåg att de nog inte skulle kunna slå ut flygbaserna försökte man istället att bomba städer och industriområden, för att på så sätt slå ut stridsviljan hos befolkningen. Det slog totalt fel. Bombningarna ökade istället britternas stridsmoral och tyskarna led stora förluster av bombplan. Hitler var tvungen att ställa in invasionen. England var räddat.
Axelmakterna - Italien och Stor-Tyskland - beslutade sig för att skära av Storbritanniens förbindelser i Medelhavet. Tyskarna, med general Rommel i spetsen, lyckades gå in i Egypten via Libyen och hindrade därmed britterna den vägen. I Atlanten satte man in ubåtar från Norge och Frankrike för att kunna slå ut den brittiska handelsflottan. USA kom till undsättning genom att låna ut ett antal jagare till Storbritannien, samtidigt som de åtog sig att bevaka en stor del av Atlanten. På så sätt fortsatte både livsmedel och krigsmateriel att strömma in hos britterna, som tappert kämpade vidare.
normal
Från krig till världskrig
Ännu hade Tyskland vind i seglen. I Japan ansåg man att Sovjetunionen snart var besegrat, och därigenom kunde man börja fundera på att själva utöka sina arealer. De hade redan år 1937 börjat erövringskriga mot Kina, och tänkte nu avsluta det. Det enda som stod i vägen för att Japan skulle bli Österns härskare både på vatten och på land var USA, vars huvudsakliga marina styrka fanns i Pearl Harbor på Hawaii. Svaret var att anfalla utan förvarning.
Den 7 december 1941 kom rapporten från vakten på ett amerikanskt slagskepp att han såg främmande flygplan komma in mot flottbasen. Att ingen trodde honom, eftersom det var fred i Stilla Havet, skulle komma att stå USA dyrt. Det tog bara några minuter - och sedan var en stor del av USAs marinförsvar i Stilla Havet utplånat.
USA hade tidigare inte velat gå i krig öppet, även om de tidigare hjälpt Storbritannien, men Pearl Harbor var droppen som fick bägaren att rinna över. Japan och USA utkämpade flera strider på Stilla Havets små öar och atoller - Slagen om Midway, Wake, Okinawa och Guam, t.ex.
normal
Vändpunkter
Vändpunkten kom 1942, i slaget vid El-Alamein i Nordafrika. Den tysk-italienska armén försökte ta sig genom kontinenten för att stänga av Suezkanalen och sedan gå vidare för att anfalla oljekällorna i länderna runt Persiska Viken. De var framgångsrika i början av året, men sedan kom pansarslaget i öknen utanför El-Alamein, där de var tvungna att retirera.
Även i norr försökte man sitt bästa för att strida. Under sommaren 1942 hade man trängt ännu djupare in i Sydryssland och nått ända ner mot Kaspiska Havet, även här var det oljekällor som hägrade. I Stalingrad vid floden Volga stoppades den tyska framfarten abrupt. Den över 300 000 man starka armén stängdes inne då Hitler förbjöd dem att retirera. I januari 1943 kapitulerade fältmarskalken Paulus med resterna av sin armé - ca 100 000 soldater.
normal
Början till slutet
Västmakterna - de Allierade, d.v.s. Storbritannien och USA - och Sovjetunionen gick till slut ihop för att driva ut Tyskland ur sina områden, och ur allt annat också för den delen. Britterna hade slutgiltigt besegrat tyskarna och italienarna i Nordafrika, och sommaren 1943 besatte de Allierade södra och mellersta Italien. Mussolini störtades. 1944 övertog Sovjetunionen kontrollen över Rumänien, Bulgarien, östra Polen och Baltikum, medan Finland fick be om fred.
I juni samma år landsteg styrkor från de Allierade i franska Normandie. Tyskarna hade beräknat ett anfall längre norrut, och därför var motståndet inte lika hårt i Normandie. Under loppet av 24 timmar hade en kvarts miljon soldater satts i land på den franska kusten. Tyskarna kunde mota tillbaka dem, och sex månader senare stod de Allierade på tysk mark.
Tyskland ansattes från alla håll och våren 1945 möttes amerikanska och sovjetiska soldater vid floden Elbe. Berlin var till stor del erövrat av Röda Armén, där Hitler och hans Eva Braun begick självmord i en bunker den 30 april. En vecka senare, 9 maj 1945, kapitulerade Tyskland slutligen.
Kriget mellan USA och Japan skulle pågå ända till i slutet av sommaren, då Japan till slut kapitulerade efter att både Hiroshima och Nagasaki förstörts av de första och enda (och förhoppningsvis sista) atombomber som någonsin använts i krig.
normal
Efter kriget
Det var inte förrän koncentrationslägren blivit erövrade i slutet av kriget, som dess fasor kom i dagern. Världens befolkning, som trodde att de hade hört och sett allt blev chockade av det de fick höra. Massmord, tortyr, medicinska experiment-- allt på fångar som dessutom var oskyldigt fängslade!.
Det var dags att ställa de skyldiga till svars. De som fortfarande var i livet, vill säga. Hitler var ju inte direkt den ende som flydde rättvisan genom att ta sitt liv. I Nürnbergrättegångarna fick man åtminstone fast några av de högt uppsatta nazisterna.
Lagarna som angår nazism och rasism i Tyskland är idag oerhört stränga. Man vill inte att historien ska upprepa sig. Kanske vore det en bra idé att anamma den strängare attityden även här i Sverige?
