De första egyptierna var jägare under stenåldern och de brukade jorden i Nildeltat redan 6000 f Kr. Floden Nilen rinner genom öknen och försåg människorna i det gamla Egypten med vatten.
I början var Egypten indelat i Övre och Nedre Egypten.
Det sumpiga deltat i Nedre Egypten - landets norra del - kallades Ta-mehu, papyrusväxtens land. Den odlingsbara marken i floddalen kallades det Svarta landet - Kemet -.
Sitt namn fick det av av den bördiga jordens färg.
Varje år svämmade Nilen över av vattenmassor från bergen i östra Afrika. Det gjorde att när floden drog sig tillbaka lämnade den kvar näringsrikt slam som gav bördig jord som egyptierna använde som åkrar.
Övre Egypten - landets södra del - kallades Ta-schema, sävens land. Den steniga öknen som omgav floddalen kallades det Röda landet - Deshret. Där bodde ingen, ingenting kunde växa där och det regnade nästan aldrig. För de forna egyptierna var det ett skydd mot främmande inkräktare och det innebar trygga handelsvägar till resten av Afrika.
Det gav sandsten att bygga monument av och guld till smycken.