Det finns hur mycket som helst om egyptisk mytologi och då är ändå hälften fortfarande gåtor. Egyptierna har inte en helig bok som t.ex bibeln eller koranen allt som man vet om egyptisk mytologi kommer från bitar av payrus rullar eller stayer och pyramider. Man vet med andra ord ingenting säkert om egyptisk mytologi. Men det är uppenbart att Egypterna tog sina gudar på allvar det är inte svårt att förstå när man läser gamla legender som hittats eller ser på alla statyer som finns i Egypten. Det finns ingen människan som kan säga sig veta allt om Egyptisk mytologi.
Egyptierna var ett mycket mystiskt folk med väldigt stark tro som på något sätt blivit bortglömd. Egypterna tog väldigt starkt på sina traditioner och samma mönster skulle följas livet ut och trots det är mönstret helt brutet nu. Och det enda som dom lämnade efter sig var enstaka bitar av historien och det som har berättats. Och säkert ligger det mer bakom alla symboler och historier än det vi känner till. Vill man veta allt som finns att veta om egyptisk mytologi tror jag att man behöver mer än ett liv. Det är spännande att tänka sig in i historierna och leva sig in i Egyptens mysterier samtidigt som det är frustrerande att inte hitta mer information och inte ha bevis.
Egyptiernas dödskult
Egyptierna trodde på ett liv efter döden. De var det första folk som gjorde livet på andra sidan beroende av hur man lev på denna sidan. De fruktade inte döden utan den var bara steget till en annan existens.
Ka, själen, lämnade kroppen för att återuppstå på andra sidan. Därför måste kroppen bevaras och detta gjordes genom mumifiering. Egyptierna trodde att livet efter liknade det nuvarande bara förbättrat med bättre jakter osv.
När man dog reste man först till dödsriket. Det var en jobbig resa med många hinder. Därför begravdes ofta farao med en papyrusrulle med besvärjelser för att övervinna resans demoner. I dödsriket härskade gudarna Osiris och Anubis (balsameraren). Under begravningscermonin bar prästen en mask som förställde Anubis.
Mumifieringen var en helig ceremoni. Likuppskäraren tömde huvudskålen och tog ut alla inälvor utom hjärta och njurar och lade i heliga kärl. Den tomma kroppshålan rengjordes, spolades med palmvin och fylldes med linne. Kroppsöppningarna tillslöts med harts, liket ställdes i en kruka och fylldes med natrium för att kroppen skulle torka ut. Det uppstoppade liket lindades slutligen med linnebindor dränkta i olja och harts.
Mellan död och begravning gick det 70 dagar. Mumien placerades i träkista och med i graven följde alla gåvor som den döde kunde få användning av i det kommande livet. Livet i dödsriket var en kroppslig fortsättning. Därför begravdes man tillsammans med mat, guld och smycken så att man inte skulle sakna något i nästa liv.
Den döde ställdes inför dödsdomaren direkt efter begravningen. Nu vägdes hjärtat på sanningens våg. Om utslaget var negativt kastades hjärtat till djävulsdjuret och var slutgiltigt dött.