Magins vagga?
Det forntida Egypten har alltid omgivits av mystikens skimmer.
De gamla egyptierna har tillskrivits underbara magiska krafter och djupa andliga insikter. De har också fått stå som upphovsmän till både Tarot-kortleken och delar av gamla testamentet.
Det finns många legender om de egyptiska magikernas konster. En är legenden om att en magiker tillverkade en vaxkrokodil som vid rätt tillfälle förvandlades till en riktig levande krokodil. Den finns att läsa på papyrus från ca 1700 f.Kr.
Bruket att använda vaxfigurer i magiska sammanhang förmedlades via grekerna och romarna från egyptierna till den västerländska kulturen.
Under medeltiden var bruket av vaxfigurer utbrett bland svartmagiker i Europa. De använde dem till att skada sina rivaler och fiender. En senare parallell är bruket av voododockor i vax.
De forntida egyptierna tillskrevs av både romarna och grekerna stora magiska kunskaper. Man talade om Egypten som magins vagga. Ett är säkert, hela det fornegyptiska samhället genomsyrades av magiska föreställningar, någon gräns mellan magi och religion fanns inte. Magin användes främst som ett försvarsystem och utövades på alla nivåer i samhället.
Farao och staten skulle genom magiska ritualer skyddas från angrepp utifrån. I templen genomfördes dagliga magiska ritualer av prästerna. Genom att vidröra statyer och målningar med magiska redskap trodde man att man magiskt kunde aktivera dem.
Det område som var omgivet av flest magiska ritualer var begravningen av de döda. För att man skulle få fortsatt liv efter döden trodde de att man var tvungen att bevara kroppen efter den döde. Detta skedde genom balsamering med hjälp av natron, en sorts salt som fanns naturligt i riklig mängd på saltslätten väster om Fajum.
För att riktigt förstå de föreställningar som omgav döden och livet därefter bör man känna till följande begrepp som är fundamentala i den egyptiska religionen:
. Tron på själens odödlighet och att man efter döden skulle återförenas med anhöriga och vänner
. Tron på återuppståndelsen av den andliga kroppen i vilken själen levde vidare efter döden
. Tron på den forsatta existensen av BA(hjärtsjälen), KA(dubbelgångaren) och CHEUET(skuggan)
. Tron på transmutationen, omvandlingen,av offer och verkningsförmågan av gravoffer och gåvor
. Tron på verkan av kraftord,inkluderande namn, magiska och religiösa formler etc
. Tron på domen, den gode blir belönad med evigt liv och lycka. Den onde utplånas
Själva själsbegreppet hos egyptierna var mycket komplicerat. Man räknade med att människan hade inte mindre än 7 olika själar eller själsbegrepp:
1. REN - namnet
2. SECHEM - kraften
3. ACH - anden
4. BA - hjärtat
5. KA - dubbelgångaren
6. CHEUET - skuggan
7. CHAT - kvarlevorna
Det viktigaste av dessa begrepp torde vara BA- hjärtsjälen- då man avlägsnade alla inre organ ur den döda kroppen utom hjärtat. De övriga organen, lungor,lever,tarmar och magen balsamerades var för sig och lades i sk kanoptkärl som stod under beskydd av de fyra Horussönerna - Hapi, Mestha, Quebhsenuf och Tuamautef.
För att den döda skulle kunna tala, höra och se efter döden genomförde prästerna en ceremoni som kallades öppnandet av munnen. Den gick till så att prästen vidrörde den dödes mun, öron och ögon med ett magiskt instrument en sk Ur-Hekau, under det han uttalade de magiska formler som skulle tillförsäkra den döde förmågan att använda sina sinnen i dödsriket. Själva ordet Ur-Hekau betyder stor magi.