Någon gång mellan åren 1773 och 1781 träffade Court de Gebelin en grupp vänner som spelade kort med en tarotkortlek. Han tyckte sig se symboler i korten från det uråldriga Egypten. På den tiden visste man inte värst mycket om det gamla Egypten så Gebelins påståenden ifrågasattes inte. Några få klassiska grekiska och latinska verk fanns dock och det mest intressanta av dessa var en samling vid namn Corpus Hermeticum. Filosofer och magiker från denna tid (1700-talet) trodde att verket innehöll mystiska hemligheter i form av dialoger mellan guden Thoth och andra egyptiska gudar.
1781 presenterade de Gebelin en fantasifull historia om tarot som sedan har influerat olika läror och teorier genom tiderna. Gebelin föreslog i sin bok Le Monde Primitif att tarot var en återstod av en bok skriven av gamla egyptiska präster och senare introducerad i Europa av zigenare som utvandrat från Egypten.
Gebelin föreslog att stora arkanan var en forntida egyptisk bok som räddats från den stora branden i Alexandria. Han uttryckte i sin bok, Le Monde Primitif, att denna bok var det enda som fanns kvar från de gamla egyptiska biblioteken. Teorin utvecklades senare av Etteilla som föreslog att Tarot var The Book of Thoth.
I själva verket följde Gebelin en lång tradition som trodde att Egypten var platsen där de djupaste filosofiska insikterna och kunskaperna hade sitt ursprung. Och eftersom Rosettastenen fortfarande inte hade upptäckts trodde man att egyptiska hieroglyfer innehöll en mängd information om förhistoriska hemligheter.
Gebelin fick även hjälp i sina forskningar av en man vid namn Comte de Mellet och Mellets uppsats om Tarot (Studies in Tarots) finns med i Gebelins bok. Mellet framförde Gebelins idé om att de 22 mystiska bilderna, på kort från stora arkanan, på något sätt kunde associeras med de 22 bokstäverna i det hebreiska alfabetet.
Publikationen av Gebelins och Mellets verk tycktes nästan över en natt bli en bibel, hyllad som en nyckel till magiska hemligheter.
Mellan åren 1785 och 1791 började Etteilla lägga fram sina idéer om Tarot. Dessa byggde, i huvudsak, på den egyptiska teorin med de Gebelin och de Mellet som föregångare. Etteilla hävdade dock att han själv hade känt till det egyptiska ursprunget ända sedan 1757, Han kom fram till att lekens korrekta ursprung var The Book of Toth. Idén byggdes på Corpus Hermeticum, en samling med filosofiska skrifter från Egypten under det romerska imperiet. I boken förs det samtal mellan Thoth och övriga gudar. Etteilla skapade sin egen tarotkortlek och han gav den namnet The Book of Toth.
Etteilla la till den förvånande detaljen att boken hade ristats i guldplattor av Thoths präster 171 år efter Den Stora Floden. På så vis kunde de under en tid av stora förändringar bevaras för eftervärlden. Dessa plattor skulle alltså vara prototypen för Tarot. De mytologiska berättelserna om The Book of Thoth (Myten om The Book of Thoth) verkar dock berätta andra saker om var boken finns nu. Därför kan man nog sluta sig till att det inte rör sig om samma bok. Det troliga är att det istället handlar om en bok som sammansatts av många lärda personer från olika delar av världen som kommit samman i Alexandria. Och när den samlade visdomen nedtecknats på plattor uppkallades boken efter Thot som man ansåg vara skaparen av skrift och magi.
Ovanstående är också anledningen till varför Aleister Crowley valde att kalla sin bok, som han skrev till sin egen tarotkortlek (Thoth Tarot), för The Book of Thoth. Aleister Crowley var också han anhängare av den egyptiska tarotteorin.